Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
siar om Värmland och som frambesvärjer alla goda makter, har lärt icke bara
Sverige utan hela världen, hur det ser ut i Gösta Berlings hemland. Vår
störste lyriker sedan Bellman, Gustaf Fröding, är också värmlänning. Han skrifver
om sina skogar och sina hagar, så att det doftar af granris, af liljekonvalje
MARSKVÄLL. Målning af EDVARD ROSENBERG.
NATIONALMUSEUM.
och björklöf, och alla känna vi, då vi läsa Fröding, hur starkt vi äro fästa
vid våra bergknallar och martallar. Vi minnas, hur vi kände det, då vi som
barn ropade »fri» för gullvifsställena i hagarna och letade efter hallon i stenröset.
»Den dungen är mig kär, min barndom susar där», heter det i Frödings
dikter, och i detta instämma alla svenskar. Fröding har också skildrat folket,
dem som tiga och lida, men också deras lättsinne med dans och brännvinsbuteljer
och vildt svängom med »Stina Stursk» och andra rödkindade och fnissande
flickor i schaletter, som glömma allt för nuet och inte tänka nog starkt
på hvad framtiden kan komma att bära i skötet.
Carl Wilhelmson har målat Värmlandsbönder på sin tafla »Jordarbetare» (i
Thiels galleri) och gjort det så, att man är innerligt belåten med att tillhöra ett så
förtroendeingifvande folk (s. 37). Alla på taflan förekommande, ända till den lille
gossen, ha något vederhäftigt och säkert. Pojken är troligen ganska långsam
och försiktig, då han tillfrågas, men man kan lita på honom. Om han skickas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
