Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| FREDRIKA BREMER. |
HON hade just stängt dörren efter den lilla Jenny Lind.
»Hvilka strålande ögon! Hvilken frisk svenskhet öfver henne!
Hon blir bestämdt något ovanligt . . . », och så tittade hon på
svartkritsprofilen hon ritat af den där teaterungen.
Hon skrattade till, då hon kom att tänka på den lillas potatisnäsa och på sin
egen »snabel».
— »Besynnerligt mitt lif! Född att behaga blef jag nästan obehaglig att se
på. Min fula hy och min stackars, stygga stora näsa, som jag dag och natt höll i
för att den icke skulle växa mer. Och dock, dock trodde jag säkert, att en vacker
man skulle enlevera mig någon söndag, då jag med mina stränga föräldrar for till
och från kyrkan! Och mitt första poem var ett poem till månen . . . Fredrika,
Fredrika . . .»
Så l1er hon, Fredrika Bremer, den nu så berömda, ett blandadt bittert och
toklustigt smil.
– »Ja, mitt väsens egenskap är kärlek och trängtan till offer. O, Gud, hur
är det med mig och hvad vill jag? Är jag där igen! Har någon tviflat och
förtviflat mer än jag! Men nu . . . en ny värld har gått upp för mig, jag ser en sol
och vid dess ljus ett paradis!»
Hon drog ut en af skrifbordslådorna och tog därur en bundt fullskrifna ark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:05:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcsvkvinna/0039.html
