Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När jag gick i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
son till den för sin ovanligt lilla kroppsväxt bekante
grosshandlaren Westerberg och själf mycket liten,
men ock ovanligt stark och vig, brukade under
lofstunderna ej sällan hänga sig utanför ett af de två
våningar högt belägna fönstren till Prestgatan,
endast hållande sig med en hand i fönsterkarmen,
detta till vår synnerliga beundran, men grannarnes
och de förbigåendes stora förskräckelse.
Ett annat nöje, och i det deltogo vi alla, var
att genom de två fönstren på gafveln krypa ut och
leka på tyska grafkorens tak. En gång öppnade
magister Eklund sitt bredvid belägna fönster och
jagade oss åter in i skolan. Han satt och skref på
den predikan, han skulle hålla nästa söndag, och
kunde ej tåla sorlet utanför fönstret. Men sorlet
vardt så mycket starkare i skolan och trapporna.
Då trädde predikoförfattaren i förskräcklig vrede ut
ur sitt rum, slog först midt i högen, utan att
bekymra sig om hvar han träffade, och tog sedan ett
par af samlingen i särskild upptuktelse samt
bearbetade dem så grundligt med en rotting, att
deras jämmerrop hördes i hela trakten, under det han
förebrådde dem att ha stört honom i nedskrifvandet
af fridens evangelium. Den scenen fäste sig i de
unges minne.
Eklund, då pastorsadjunkt i Jakob, vardt
kunglig hofpredikant och sedermera kyrkoherde i
Danviks och Siklaö församlingar samt 1850 kyrkoherde
i Lösen och Angerum i Blekinge, där han afled 1866.
Rottingen begagnades äfven någon gång, fastän mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
