Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fra Diavolo-Sällström och Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muette de Portici, som gifvits på stora operan i Paris
redan 1828, samt att hans Fra Diavolo vunnit
storartad framgång på Opéra comique 1830. Musiken
till sistnämnda opera hade man köpt i fullständigt
klaverutdrag uti Östergrenska musik- och bokhandeln
vid Stora Nygatan samt äfven skaffat sig
texten, som såldes i Norman & Engströms boklåda i
Storkyrkobrinken. Nu skulle man höra själfva
musikverket. Det var också hvad man gjorde, och
man fann sig ingalunda bedragen i sin väntan på
något kvickt och behagligt.
Sällström, den då afgudade tenoren, återgaf
titelrollen på ett alldeles förtjusande sätt. Man
tyckte, att hans sång var till och med säkrare än
i andra operor. Man var van att höra honom i
många olika partier, både som Max i »Friskytten»
och som Don Juan, hvilket förvånar vår tid, men
då för tiden icke väckte synnerlig uppmärksamhet.
Sällströms röst var tenor eller åtminstone hög
baryton och ingalunda af så stort omfång som Karstens,
Du Puy’s och äfven Lindströms, men han sjöng
både de högsta tenorpartier och Figaro i »Figaros
bröllop».
Bäst fann man honom likväl som Fra Diavolo.
Äfven hans yttre bidrog att göra något tilldragande
af denna roll. De mörka, blixtrande ögonen, som
gåfvo ansigtet en sydländsk prägel, hans lifliga spel
och någonting på en gång kvickt och sprittande
samt känslofullt i hela framställningen höjde
röfvarehöfdingen i Sällströms framställning till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
