Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fra Diavolo-Sällström och Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan innan Sällström lemnade detta jordiska,
hade här uppträdt en annan sångare i Fra Diavolos
parti och vunnit allmänhetens gunst. Han var dock
icke med 1833, utan gick då, en femton års
yngling, i Göteborg och funderade på att välja den
militära banan. Men den som var med vid första
föreställningen af Fra Diavolo, det var Henriette
Widerberg, hvars röst liknades vid näktergalens
klara, klingande silfvertoner och som, utan
musikaliska studier, utförde sina sångpartier endast efter
gehör med både säkerhet och kraft. Hon var då
redan 36 år, men en täck och liflig Zerlina.
Hennes förfall på äldre dagar torde vara allmänt bekant.
Den mycket omtyckte Carl Gustaf Lindström,
hofkamrerare, sjöng Lorenzos parti, och hans vackra
röst samt fördelaktiga utseende gjorde sig ännu då
gällande, fastän han var 54 år. Johan Jakob
Fahlgren, sju år yngre, en stark baryton, spelade Matheo
och skildras för öfrigt som en listig Figaro, en
ryslig Kasper och en högst lustig Monte Fiascone (i
»Cendrillon») samt hördes med nöje äfven i
Leporellos parti.
Lordens roll utfördes af Sevelin, hvilken icke
var sångare och hvars böjelse att karrikera gjorde
engelsmannen till en arlekin, som sökte draga
uppmärksamheten från de öfriga. Pamelas parti
innehades af fru Enbom, den högt värderade
sångerskan. De båda banditerna spelades af Lars
Kinmansson, en förträfflig konstnär, som uppträdde
med samma bifall i sång- och talroller, samt Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
