Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Lindesberg öppnade sin teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bryta den kungliga teaterns monopol och uppföra
ännu en teater. Den idéns upphofsman och
oförskräckte kämpe var kaptenen Anders Lindeberg,
hvars lefnadssaga här icke behöfver i detalj
upprepas, ty den är tillräckligt känd. Att han till och
med vågat lifvet för sin idé hade gjort hans namn
vida bekant och äfven aktadt af flertalet, fastän de
som stodo i närmare förbindelse med den gamle
konungen eller ville gifva sig utseende af att
särskildt åtnjuta dennes gunst ansågo sig icke kunna
erkänna någon förtjänst hos den modige kämpen.
Anders Lindeberg var en talangfull och kunnig
författare, isynnerhet i politiska frågor, hvarom hans
många artiklar i Aftonbladet buro vittne, men som
skådespelsdiktare hade han ej gjort lycka. Hans
stora sorgespel på vers, »Blanka», som uppfördes på
kungliga teatern våren 1822, kunde ej gifvas mer
än sex gånger. »Toni», dram i 3 akter, hann på
samma scen, tio år derefter, ej längre än till fem,
och »Prestgården», dram i 5 akter, spelad på hans
egen teater efter ytterligare tio år, fick blott fyra
föreställningar. Dessa motgångar kunde dock icke
afskräcka honom. Han öfversatte en mängd
dramatiska arbeten och fortfor att lefva för teatern.
Under 1830-talet ingick han gång på gång till
K. M:t med anhållan att få upprätta egen teater,
och hvarje gång vardt hans anhållan afslagen.
Öfverallt, hvar han kunde komma åt, sökte han
skriftligen bevisa, att kungliga teaterns uteslutande
rätt vore grundlagsvidrig, och för en sådan skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
