Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Lindesberg öppnade sin teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så skrattade man åt Johan Johanssons,
Argusutgifvarens, förvetenhet, och en liten man
med stort hufvud, mörkt lockigt hår och helskägg,
en på den tiden för civila sällsynt prydnad,
erinrade om hvad den långe magre i Aftonbladet förut
påstått, att ordet »argumentera» helt simpelt
härledde sig från Argus och latinska verbet mentire.
»Det har Hierta sannerligen rätt uti», tillade
Sturzen-Becker, han med helskägget.
»Nej, se öfverste Backman!» utbrast prestmannen
Mellin, och lika stort ogillande, som baron
Beskows åtgörande orsakat, lika godt intryck
åstadkoms af att vid Lindebergska teaterns invigning se
kungliga teaterns styresman. Många af de kungliga
skådespelarne såg man dock icke till. Där satt
likväl Lars Hjortsberg, som åtta år förut lemnat
kungliga scenen. I hans sällskap syntes en ung
man, hvilken, oaktadt han då ej ännu fyllt
tjugufem år, redan var en af publikens gunstlingar. Det
var Carl Gustaf Sundberg.
Hvart man för öfrigt blickade såg man
personer som gjort sig bemärkta inom literaturen eller
konsten. Alla väntade med otålighet på hvad
komma skulle. Den starka ekläreringen tycktes
besvära många. Den bestod af ganska oskyldiga
oljelampor.
Men klockan var half sju, den tidens
teatertimme. Den godt besatta orkestern, på andra sidan
om stående parterr, spelade upp introduktionsmusiken,
komponerad af J. W. Söderman, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
