Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmslif 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man rustade sig till den stora skandinaviska
slöjd- och konstutställningen, af hvilken man
väntade sig utomordentliga fördelar för Stockholm.
Den utställningen skulle göra riktiga underverk.
Men icke hann man långt med rustandet och icke
gjorde utställningen några underverk. Åren
närmast förut hade ofantligt litet byggts i Stockholm.
Nu höll man på med Ladugårdslandskyrkans torn,
men ännu stod den gamla klockstapeln kvar i
nordöstra hörnet af den illa vårdade kyrkogården, och
då varande kaptenen W. v. Francken hade ännu
ej börjat bryta igenom Tyskbagarbärgen. Om det
nu så vidsträckta nya Östermalm fanns ingen aning.
Allra största delen af äfven de förnämsta
gatorna voro lagda med fältsten. Kloakväsendet var
ofullständigt. Eldsläckningsväsendet befann sig i
det eländigaste skick. Polisen började förbättras,
men var långt ifrån så god som i våra dagar.
Gaturenhållningen lemnade mycket öfrigt att önska.
Hvad som gjordes för hälsovården var otillräckligt.
På spårvägar hade ingen människa tänkt. Flera
år därefter försäkrade mig en bekant ingeniör, att
Stockholm vore »allt för kuperadt för att någonsin
kunna få några spårvägar».
Ännu hade vi fyra riksstånd, men
representationsreformen var genomförd. Det var sista
ståndsriksdagen med slutet af medeltidsväsendet. Den
nya tiden grydde, men vi trodde knappt på henne.
Om någon hade förutsett möjligheten af att man
skulle kunna stå i Kungsbacken och tala med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
