Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tämligen vårdslöst från sig, hvilket orsakade
madamen stor förskräckelse. Mor Eleonora tog upp
boken, kysste den och lade den varsamt på
fällbordet vid fönstret, där den rara rosenmarinen, en
skänk af den nye prestmannen, magister Scharff,
hade sin plats.
Svågern var, såsom hofman, icke just mycket
aktad af klockarmadamen, men då han nu tog fram
sina Hiert-styrckiande Wederqweckie Stunder och
bad kärälskeliga svägerskan hålla till godo, klarnade
hennes uppsyn och hon bad honom sitta ned,
så att hon finge riktigt tacka honom för den
kostliga föräringen. Det vore en bok, som Ulla skulle
få läsa högt ur hvar eviga kväll. Ulla gjorde en
grimas, som riktigt vanstälde hennes vackra
ansigte, och farbrodern var hos henne icke så
välkommen som vanligt.
Men hofvaktmästaren samspråkade med
madamen, talade om priset på finnsmör och om
presterskapet, frågade huru det stode till med den
sjuke kapellanen Tillaeus och berömde dennes
hjälpprest, Florentinus Scharff, hvilken stod högt i
madamens aktning och gunst.
Ulla tycktes icke det minsta bekymra sig om
presten, ehuru modern försäkrade, att han ständigt
arbetade till församlingens goda nöje. Däremot var
hon så mycket mer intresserad, då farbror Jonas
började tala om hofvet och om de högtidligheter
som väntades, då hans kungliga majestät skulle
hålla sitt intåg åter i Stockholm. Kung Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
