Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att öfvertyga madam Eleonora, att det vore
alldeles nödvändigt, att Ulla någon tid flyttade ned
till slagtarns gård för att hjälpa madam Greta i
hushållet. Klockarmadamen gjorde många
invändningar, men klockaren själf fann förslaget högst
antagligt. Han såg gärna, att dottern flyttade för
alltid till Olof och Greta, ty de voro barnlösa, hade
eget hus och nog några hundra daler på kistbotten.
Ulla kunde få ärfva alltsamman. Gifte hon sig
sedan med magister Scharff, så kunde hon en gång
varda pastorska, och Isak Berg riktigt räknas
såsom en af vördig presterskapet.
Mor Eleonora sväljde sina tårar, tog fram de
hjärtstyrkande vederkvickelsestunderna och stafvade
ensam igenom ett par sidor om dagen, under det
hennes man, såsom han själf sade, skötte kyrkans
angelägenheter, men grufligt tyst och svårmodigt
var det i kammaren hos klockarmadamen.
Ulla var nog glad att komma från det tråkiga
hemmet och få roa sig hos faster Greta, men det
vardt ännu svårare än förr att kunna träffa
fänriken. Hon nästan saknade den tysta kammaren
med moderns spinnrock och de evinnerliga »gyllene
äplen», under hvars förtärande hon ostördt kunde
tänka på den vackre gardesofficeren, som visade
sig så artig och öm, hvars bekantskap hon gjort
under det hon med en väninna lustvandrade i den
vackra parken vid Norrmalms helsobrunn, den af
kapellanen Peter Mur upptäckta, mot alla sjukdomar
högst välgörande surbrunnen, där gardesofficerarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
