Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mera om, men för att mottaga tillsägelser om
de sysslor, med hvilka följande morgons arbete
skulle börja. Husmodern sade sig ha sett samma
syn som köks-Brita några veckor förut. Slagtaren
stod upp med en dryg ed och förklarade sig vilja
gå ut och bryta hornen af hin håle, men detta ville
slagtarmadamen alldeles icke tillåta, och mannen
tycktes ej hafva stor lust att motsäga henne, utan
nöjde sig med att under åtskilliga mustiga
svordomar försäkra, att han icke fruktade afgrundens
hela här.
Husfolket fann detta vara ett mycket gudlöst
tal, och köks-Brita spådde rysliga olyckor för
slagtargården och hela kvarteret Oxen mindre. Gå ut
vågade ingen, med undantag af Ulla, hvilken,
oaktadt fasterns ifriga försök att hålla henne tillbaka,
med frimodig uppsyn lemnade rummet och tycktes
företaga en noggrann undersökning, ty hon dröjde
till allas förskräckelse ganska länge. Slutligen
öfvertalade madamen en af drängarne att söka upp
det stackars barnet. Då han kom ut, såg äfven
han den svarta figuren, och till sin stora förskräckelse
tyckte han, att den svarte höll jungfru Ulla
om lifvet, men synen försvann och jungfrun kom
strålande glad in i salen och sade sig ingenting
hafva skådat ute i mörkret.
Tjänstfolket betraktade henne med förvåning,
som en följande afton öfvergick till fasa. Drängen
Anders förklarade, att jungfrun, så klockardotter
hon vore, bestämdt kunde anses som en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
