Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmälde sig dock icke hafva hört något, hvilket
bekräftade de misstankar man hyste om hennes
trolldomsnatur och djäfvulska umgänge. Lika glad
var hon. Först då faster Greta föreslog henne att
åter flytta upp i klockargården, vardt hon sorgsen
och orolig, men lyckades få flyttningen uppskjuten.
Mor Eleonora kom flere gånger ned till
slagtargården, men vågade icke företaga det afgörande
profvet med dottern. Slutligen anförtrodde hon sig
åt magister Scharff, och denne erbjöd sig att hålla
vakt en natt på slagtarens vind. Visst fruktade
han djäfvulen, men nog ville han våga en dust
med honom, synnerligen som det gälde jungfru
Ullas eviga salighet. För att vara riktigt rustad,
tog han med sig Andreas Luderhoffs nyårspredikan.
Läsa kunde han icke, ty han måste hålla sin vakt
i mörkret, men det var godt att hafva guds ord
med sig. Därför kröp Scharff in i en vrå på vinden,
ej långt från jungfruns kammare, lade Luderhoffs
predikan, ett tunnt häfte i kvartformat, tryckt
hos Niclas Wankijff, närmast hjärtat och —
somnade.
Huru länge han sofvit, visste han icke, men då
han vaknade, såg han ljussken under jungfruns
dörr och ämnade just sakta smyga sig dit, då han
hörde ett fasligt dånande helt nära. De gamla
kistor och skåp, som hade sin plats på vinden,
drogos fram och tillbaka af i mörkret osynliga
händer. Magistern tryckte Luderhoffs predikan
närmare sitt bröst och besvor den onde anden att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
