Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya bronsstakar till S:t Olai kyrka, om han
befriades från djäfvulens påhäng. Han visste icke,
om han vore fri från den onde, men att han var
fri från kunder, märkte han alltför väl. Man
vågade ej köpa kött hos honom. Hvem visste hvad
det var för slags kött?
Då uppmanades han af bror Jonas, som gick
och väntade på sin befordran till kammarvaktmästare
vid hofvet, att flytta på någon tid från gården.
Olof fick samma råd af sin bror klockaren,
och som en liten gård snedt öfver gatan, i
kvarteret Moraset, stod ledig, så drog han dit med allt
sitt folk och en god del af sitt bohag. Då kommo
kunderna tillbaka. På det nya stället, just där
målaren Bergendorff nu har sitt lilla täcka och fint
putsade hus med grönskande gård och stora —
målade bandhundar, märktes icke några spökerier.
Ulla flyttade dock icke med farbror och faster,
utan begaf sig åter upp till klockargården. Det
var slut med hennes glada skratt, och rosorna på
hennes kinder bleknade. Modern förmanade henne
stundligen att bekänna hela sin svåra synd, men
Ulla förklarade tämligen snäsigt, att hon alldeles
icke begått någon synd. Hon läste åter om »Gyllene
äplen för ynglingar och jungfrur», och modern hörde
på med stor andakt och tackade Gud för att dottern
tycktes vara fri från djäfvulens garn. En dag kom
klockaren in i kammaren och sade:
»Det är klent att vara klockare i Johannes.
Sällan har man här några rika lik och inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
