Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med avseende slutligen å sådana minderåriga, som visat så
grov vanart eller ådagalagt så brottsliga handlingar, att de måste
skiljas från hemmet eller den miljö, i vilken de levat, bör
utackor-deringen på landet om möjligt undvikas, och bör man i stället
söka få dem intagna på skyddshem. Detta icke minst i anledning
av den fara, som de utackorderade vanartade barnen kunna
medföra för andra barn i de orter, där de placeras. Det bör med
bestämdhet fastslås och framhållas, att skyddsuppfostran icke
endast avser att vårda och förbättra de vanartade barnen, utan även
att skydda välartade barn från de vanartade. Detta bör alldeles
särskilt läggas på minnet av sådana människor, som i teorien
förbättra ligapojkar med uteslutande sockerbitar men i praktiken äro
utan erfarenhet. »Grå är all teori, grönt är endast livets friska
träd.» Otaliga exempel skulle kunna framhållas på de menliga
följder, som utackordering på landet av vanartade stadsbarn
medfört. Vid Svenska Fattigvårdsförbundets allmänna barnavårdsmöte
1911 betonades också denna fara och framhöllos belysande exempel
härpå liksom även vid skyddsuppfostringsmötet i Stockholm 1914.
För närvarande måste utackorderingsåtgärden tyvärr alltför ofta
tillgripas i anledning av den stora och olidliga platsbristen vid
våra skyddsanstalter. Det är att hoppas, att under ekonomiskt
ljusare tider, som väl skola komma, erforderligt antal större och
mindre skyddshem skola upprättas, och
Fattigvårdslagstiftnings-kommittén har ju f. n. frågan om skyddshemsarbetets organisation
under behandling.
Att vid en omorganisation av skyddsuppfostringsarbetet staten
och sålunda icke endast landstingen, kommunerna eller enskilda
bör upprätta större anstalter, torde vara av tvingande behov
påkallat. Sverige är det enda land i Europa — Turkiet, Serbien
och likartade länder inbegripna — där staten själv icke äger en
enda anstalt för sådan ungdom, som begått brottsliga handlingar
före uppnådd kriminell myndighetsålder. Med hänsyn till det
viktiga, tålamodsprövande och uppoffrande arbete, som förrättas
vid våra skyddsanstalter, och av vilket arbete allmänheten fordrar
så mycket men samtidigt så gärna kritiserar, är det att hoppas,
att statsmakten icke ägnar mindre uppmärksamhet åt denna
kategori av fostringsanstalter än åt andra skolor. Förbättring av
skyddsuppfostringsverksamheten i vårt land skall säkerligen i icke
ringa grad bidraga till en minskning av ungdomens brottslighet
och sålunda även till ett hämmande av brottsligheten inom alla
åldersgrupper.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
