Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1815
Den scandalösa Pamilettstriden —
Boken om »Tankar i anledning af den
klagan som numera än förr höres öfver
en allmän Penninge-nöd», blef upptakt
och stridssignal till en väldig
pamflettstrid, i hvilken ett flertal litteratörer
indrogos. Striden utmynnade i rena
personliga tracasserier. öfver 150 broschyrer
utgifna under enbart 1815.
Ur Justitiä-Cancellers H. G.
Trolle-Wachtmeisters dagbok:
En tvist med pamfletter och
smädeskrifter — så blodig som ett
trycksvärtekrig kan bli —
sysselsätter nu allmänheten.
Revisionssec-reteraren Baron L. Boije utgaf kort
före Riksdagens början eller strax
derefter en bok om penningenöden.
Denna recenserades ganska bittert
och med personliga smädelser, som
gjorde den anonyme författaren
Grevesmöhlen igenkänd. Sedermera
utgaf samme Boije en afhandling
om nyttan i allmänhet af en
opposition, hvilken äfven, allt anonymt,
besvarades af Grevesmöhlen med
personliga utfall af en ändå mera
smädlig beskaffenhet. Då lät Boije
af sin icke obilliga harm förleda
sig att anfalla Grevesmöhlen, hvars
namn han på sin pamflett utsatte.
Emellertid hade Baron Boije nyss
förut på Riddarhuset talat mot
Judarne, men med anständighet
och moderation och således olikt
Borgarne. För detta anförande blef
han antastad af Grevesmöhlen
genom en brochure, som man skulle
ansett vara yttersta höjden af
möjlig smädelse, om icke Grevesmöhlen
några dagar derefter visat, att hans
förmåga i detta fall är icke
inskränkt inom några gränser, lika
litet som hans vilja.
Den högvälborne äreskändaren
PROLOG TILL BANDITEN
L. B. GALGENIANOS BASTONAD OCH
LANDSFLYKT. DEDICERAD TILL
BARON L. BOIJE.
F. d. Öfver-directeuren vid Landt-Tullen
C. A. Grevesmöhlen.
Till Herr Carl August
Grevesmöhlen:
Ni har, M. H., uti företalet till
er Skrift försäkrat Allmänheten, att
Edra tankar blifvit af flere
Upplyste Män gillade; samt att de
upp-gifne Grundsatserne länge varit af
Alla Fördomsfrie Statsmän erkände
och antagne.
Jag lemnar då så mycket hellre
ett sådant företag, som det icke
synes alldeles otroligt, att, om
segern i Grundsatser och
Statsklok-het icke komme att tillhöra Er,
segern i Ändamålet ändå går på
Er sida. Gläd Er då, M. H. öfver
Blodsugeriets bibehållande, dit alla
Edra grundsatser syfta: ett
ändamål, som likväl, för sin framgång,
hämtar minsta styrkan af Edra
Skrifter, emedan någon sann styrka
deri icke finnes.
Jag vet också rätt väl, att hvarje
strid med Er, är för den lättrörde
Mannen, strid på lif och död, med
ingen jemförlighet i vapen; ty det
Ni tillåter Er, kan ingen annan
tillåta sig.
Farväl, Min Herre!
Författaren
till Skriften: Om Allmänna nyttan af den
Politiska Uppmärksamhetens Offentliga användande*
eller Opposition.
LIK-BEGÄNGELSE
EFTER
Baron LUDVIG JOHANSSON BOIJES
Moraliska Stoft;
ELLER
AFS KEDS-BREF
FRÅN
CARL AUGUST GREVESMÖHLEN
TILL
Författaren af Skriften: Om allmänna nyttan af den
politiska uppmärksamhetens offentliga användande,
eller oppositionen.
STOCKHOLM,
Tryckt ho* Carl Delen, i8i5.
Min Baron! det är till Er jag för
första gången nu adresserar ett
Bref, som förmodligen blir det sista
Ni får af min hand. Det är ett
fortjent svar på det Bref Ni behagat
tillskrifva mig, under den tid Ert
moraliska lif ännu icke var alldeles
utslocknadt.
Innan jag fäster mig hvad vid Ni
skrifvit, vill jag först göra 2:ne
allmänna anmärkningar vid Er skrift.
Den ena, att Ni skrifvit såsom
anonym emot en författare, som
upp-gifvit sitt namn. Detta är
småaktigt, lågt, gement, nedrigt,
följaktligen passande endast för Baron
Ludvig Boije. Den andra, att Ni
utdelat denna skrift gratis. Ni är ju
bankrutt, och gäldskyldig mer än
Ni någonsin kan betala. Ni har
således varit liberal på Edra
kreditorers bekostnad. Har Ni fått deras
lof att bortskänka deras penningar.
Min Herre, jag vill säga Er en
sanning, som Ni förmodligen icke
tror: den, att Ni alldeles icke kan
skrifva, och det af det enkla skälet
att Ni icke kan tänka, och icke äger
det minsta tecken till en sann logik.
För att bli föremålet för mitt hat,
säger Ni, behöfver man icke mer
än blott tänka olika med mig i
allmänna ämnen, etc. Jo, min Herre,
dertill behöfver man vara en skurk,
ty det förra väcker icke mitt hat,
men ofta mitt medlidande.
Stockholm den 8 Maj 1815.
Carl August Grevesmöhlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
