Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1818
Hjeltekonungen död i
Carl XII:s minne firas öfver hela
landet med Minnesfester.
Lund, 14 dec.
Lördagen den 12 December (den 30
November gamla stilen) firades här, efter
100 år, åminnelsen af K. Carl XII.s
dödsdag, uti det hus, som Konungen bebott
under hela sitt vistande härstädes, och
hvilket benäget blifvit upplåtit af Kongl.
Räntmästaren Cronsioe att för ändamålet
begagnas af det sällskap, som lemnade
denna gård åt Konung Carls minne. Huset
var åt hela gatu-sidan illumineradt, och
öfver ingången var anbragt en
transparent, hvarpå föreställdes Tiden, hållande i
handen en urskifva, formerad af 2:ne mot
hvarandra vända C. och hvars visare stod
på tolf, med öfverskrift: Non datur ultra.
För en talrik samling åhörare, hvilka
sammanträdde kl. 7 om aftonen, som
hedrades genom närvaro af Academiens
Pro-Canceller och Rector, jemte en stor
del af stadens Fruntimmer, större delen
af den studerande ungdomen och flera
ankomne resande, tolkade
Academi-Secreteraren J. J. Palm, uti ett tal på
svenska, denne ovanlige Hjeltes höga
caracter och lysande bragder, hvarvid
äfven afsjöngos af valda röster i förening
med instrumental-musik de versar, som
för tillfället blifvit författade af Professor
Esaias Tegnér. Festen slöts med
afsjung-ande af K. Carl XII.s Fältmarsch, som
anses både till ord och musik vara
författad af Fältmarskalken M. Stenbock,
hvarunder dubbel svensk lösen 2:ne
gångor aflossades från de i trädgården vid
Huset ställde kanoner.
Minnesfesten i Upsala.
I går, d. 30 Nov., firade den
studerande Corpsen Konung Carl XII.s minne
i anledning af d. 30 Nov. 1718. Den
gick i procession från torget med facklor
åt Domkyrkan, som var enkelt, men
värdigt och passande eclairerad. Största
tystnad och ordning rådde öfverallt.
Mag. Grafström höll ett vackert, kort
Tal. Musiken och Sången gick
förträffligt. — Kl. 7 om aftonen gafs tecken till
processionens aftåg från torget. Kl. 9
var allt i största stillhet slutadt.
Folkmängden var ovanlig. För ordningens
skull fingo blott bättre klädde personer
inträde i Domkyrkan. Efter aktens slut
fick Allmänheten obehindradt gå in att se
eclaireringen.
Konung Carl XII.
De versar,
som för tillfället blifvit författade
af Professor Esaias Tegnér
vid Festen i Lund.
Kung Carl, den unge hjelte,
han stod i rök och dam.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
»Hur Svenska stålet biter
kom, låt oss pröfva på.
Ur vägen, Moscoviter,
friskt mod, I gossar blå!»
Och en mot tio ställdes
af retad Wasason.
Der flydde hvad ej fälldes;
det var hans lärospån.
Tre Konungar tillhopa
ej skrefvo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa,
en skägglös Dundergud.
100 år.
Gråhårad Statskonst lade
de snaror ut med hast:
den höga yngling sade
ett ord, och snaran brast.
Högbarmad, smärt, gullhårig
en ny Aurora kom:
från kämpen tjugeårig
hon vände ohörd om.
Det slog så stort ett hjerta
uti hans Svenska barm
i glädje som i smärta
blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika
sin lyckas öfverman,
han kunde icke vika,
blott falla kunde han.
Se, nattens stjernor blossa
på grafven längesen,
och hundraårig mossa
betäcker hjeltens ben.
Det herrliga på jorden
förgänglig är dess lott.
Hans minne uti Norden
är snart en saga blott.
Dock — än till sagan lyssnar
det gamla sagoland,
och dvergalåten tystnar
mot resen efterhand.
Än dväljs i Nordens lundar
den höge Anden qvar.
Han är ej död, han blundar:
hans blund ett sekel var
Böj, Svea, knä vid griften,
din störste son göms der.
Läs nötta minnesskriften
din hjeltedikt hon är.
Med blottadt hufvud stiger
Historien dit och lär,
och Svenska Äran viger
sin segerfana der.
Esaias Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
