Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1819
Wermdö-målet —
Medeltida inqvisitoriska åtgrärder vidtagrna af Länsman C. Röösgren för
singeholmen, som af dessa ej blifvit
Enligt ankommen rapport från
Krono-Betjeningen i Wermdö Skeppslag, har på
den så kallade Helsingeholmen under
Träskö Hemman, efter hvad nu blifvit
utrönt, i slutet af Mars månad den högst
rysliga händelse inträffat, att Torparen
der-städes, Gustaf Blomberg och dess Hustru
Greta Stina Mattsdotter, blifvit mördade.
Capitaine Magnus Fredric Leijonmark, egare
till Finsta gdrd och de bägge anklagades, Anders
Anderson och dess Hustru Anna Olof sdotter,
Husbonde sänder en inlaga till Hofrätten, som blottar
pinliga detaljer:
För denna illgerning har de mördades dräng
Petter Andersson blifvit gripen och till
Smedje-gårdshäktet insänd, samt att han ej blott bekänt
sig hafva sjelf utöfvat morden, utan ock
upp-gifvit, att hans bror Anders Andersson med
honom om illgerningen förut öfverenskommit och
biträdt honom att plundra och undansticka de
dödas qvarlåtenskap; äfvensom att deras
föräldrar Anders Andersson och Anna Olofsdotter i
Grankatt (torpet Grankatten) und. Finsta gård, sedan de om mordet
fått kännedom, af sönerna emottagit en del af det röfvade godset;
hvarföre säker anstalt vore fogad om bemälte personers gripande.
De anhållnas bekännelse — falsk!
Men den rätta rysligheten, den förfärliga märkvärdigheten af
detta mål är just den, att bekännelsen på de tre personerna,
denna bekännelse, gjord af dem sjelf va, icke desto mindre är
falsk, är med så fullständig bevisning vederlagd, som någon
lögn kan blifva det. Endast Petter Andersson är missdådare.
Han har mördat sin husbonde och matmoder; men allt det öfriga
är digt. Det, som skulle vara röfvadt ur de mördades hus, och ligga
på Grankatten har vid undersökning icke funnits der, utan det
har funnits orördt qvar i de mördades hus. Anders Andersson,
som skulle varit på Helsingeholmen och mördat den 27 och 28
Mars, har icke varit der, utan samma dagar bevisligen
uppehållit sig i hemorten eller vid Wira bruk, som ligger omkring fem mil
från stället, der morden skedde.
Så snart jag underrättades om mordgerningame, efterspanade
jag, enligt Konungens Befallningsh:s kungörelse, huruvida i
fadren Anders Anderssons hus skulle finnas någon kunskap
derom, eller annars anledning till misstanka. Jag talte med mannen
och hustrun, samt deras hemmavarande dotter Anna, och pigan
Anna Caisa, men fann ej det ringaste spår till delaktighet eller
medvetande. Kronolänsmannen i orten, Granberg, infann sig
också och undersökte, om något af de mördades saker skulle
finnas; men upptäckte ingenting, utan fadren Anders Andersson
framlemnade frivilligt en matsäckspåse af skälskinn, som han, på
Petters begäran, Annan dag Påsk inlöst hos en krögare, hvilken
af Petter fått den i pant.
Men från Wermdön kom ej långt efteråt en Länsman, kallad
öfvergewaldiger C. Röösgren — och rysligheterna togo sin bör-
jan. Han fängslade, mig ovetande, torparefolket
Anders Andersson och Anna Olofsdotter. Jag fick
ej veta det förr, än jag saknade dem på arbetet
vid gården, och erhöll då af deras grannar tillika
den underrättelsen, att Röösgren omenskligt
tillskrufvat handklofvame, i synnerhet på
mannen, för att förmå honom att bekänna, ej
allenast hvar den mördade qvinnans
klädespersedlar voro förvarade, utan ock, huruvida han var
medvetande och delaktig i mordet.
Krono-Betj eningen bar hand på
13-årigt barn.
Röösgren kom under min frånvaro tillbaka,
frågade flickorna hvar de mördades saker voro
undangömda, fick af dem det svar, att de derom
voro alldeles okunniga— och häktade dem.
Dottern Anna var 13 år gammal, och hon belädes
med hårdt tillskrufvade handklofvar. Röösgren
slog henne i hufvudet, nöp henne flera gånger
i näsan att bloden utgick, drog henne i håret,
så att tre stora fläckar i hufvudet ännu deraf
äro bara, slog henne med ris och spö på bara kroppen, och med
dagg så hårdt, att hennes ena axelben är förderfvadt och
svårligen lärer kunna blifva alldeles friskt, hvilken sista behandling
vederfors henne under Bönedagspredikan — med ett ord,
marte-rade henne så i tio (10) särskildta bastonader, att man må
förvånas öfver det trettonåriga barnets ståndaktighet att vägra den
osannfärdiga bekännelse, som Röösgren under misshandlingen af
henne fordrade. Äfven pigan Anna Caisa, som hade på armen ett
af henne nyss framfödt barn, handterades med lika omensklighet,
utom det att hon slapp handklofvame för barnets skull.
Allt detta var redan långt för detta för sig gånget, första
arresteringen redan den ig:de April, samt mannens och hustruns
fängslande d. 23:de i samma månad — och de häktade blefvo
likväl ej förr ställde för Råtta än den 25te Maj. Olagligheten
af detta dröjsmål, vida utöfver den i 1810 års Kongl. förordning
ovillkorligen föreskrifvna tid af tre veckor, inom hvilka häktad
person bör ställas för Rätta, lärer väl icke kunna ursägtas.
Vid urtima Ting den 25te Maj återsåg jag således de olyckliga
hvilkas öde jag föresatt mig att med uppmärksamhet följa;
och nu först erfor jag, hvad som kommit dem till last.
Smedje-gårdsprotokollet blef mig bekant — och hvad skulle jag väl tänka,
när jag hörde dem sjelfva vitsorda alla deri tecknade bekännelser
och ytterligare upprepa dem alldeles på samma sätt? De
upplysningar, jag skaffat mig, sammanstämde att intyga deras oskuld,
och jag måste väl sätta i fråga riktigheten af deras bekännelser,
ehuru svårt det var att antaga, det de skulle digta på sig
brottslighet i lifssak, och nemligen med så stor uppfinningsgåfva
tillskapa händelser och omständigheter, hvarmed allt skulle styrkas.
Grufliga måste de medel hafva varit, som förmått dem att
beljuga sig sjelfva och välja döden på afrättsplatsen — och sådana
medel använda på människor, som stå under lagar, der torturen
är på det strängaste förbjuden — använda under deras ögon,
som skulle vårda och skydda den anklagade.
Auditeuren vid Svea
Artilleri-Regemente, som i tidningen
Anmär-haren för offentligheten kungjorde
bref och handlingar i det
beryktade Wermdö-målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
