Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1844
Konungen och Menniskan.
Konungen i sitt arbetsrum.
Konungen i sin sängkammare.
Konungens klädsel.
Det dröjde länge, innan Carl Johan kunde förlika sig med det
den tiden allmänt rådande modet att bruka pantalonger öfver
stöflarna, men slutligen följde han alla andras exempel och
an-lade sådan dräkt. Han brukade nästan alltid lilla Hofuniformen
utom vid högtidliga tillfällen, då han nyttjade Franska
Marskalks-uniformen, en lång rock med bredt guldbroderi ända uppifrån
och ned till slutet af rocken.
Det var kuriöst att se, huru det tillgick, när Konungen skulle
taga sig en näsduk efter att vara fullt färdigklädd.
Kammartje-naren inkom med en tallrik, på hvilken låg ett dussin ytterst fina
batistnäsdukar; Konungen tog den öfversta, kände mellan
tummen och pekfingret, om den var slät och fin nog; tyckte han då,
att den icke var det, så kastade han densamma på golfvet, och
samma manöver gjordes med den följande, ända till dess han
tyckte, att han fått en, som höll profvet. Det var temligen gifvet,
att de allesammans voro lika släta och fina, men det hade
blifvit en vana hos honom, och han tänkte troligen på helt
annat under kasseringsmanövern; dagen derpå återfick han samma
kasserade näsdukar på
tallriken, och då dugde de.
Konungen
och Drottningen.
Det berättades, att H. M.
Drottningen sällan blef färdig i
rätter tid, och att Konungen
således vanligtvis fick vänta på
henne. Länge räckte hans
tålamod till dermed, men slutligen
en gång, då han fått vänta och
Drottningen icke infann sig,
skall Konungen hafva
tillkänna-gifvit, att Hennes Maj:t vore
opasslig, så att hon icke kunde
infinna sig till middagen, och
han befallde, att det skulle ser-
veras; på samma gång skickade han bud till Drottningen med
underrättelse, att han och sällskapet redan satt sig till bords,
så att det vore bäst, att Hennes Maj:t intog middagen i sittrum.
Hennes Maj ;t skall sedermera någon tid visat mera punktlighet, men
snart hade den gamla vanan åter fått öfverhanden, hvilket skall
hafva varit en af orsakerna till den s. k. Kammarspisningen.
På hvardagsmiddag bos Konungen.
Kammarspisningen bestod däruti, att Konungen utom vid de
tillfällen, då främmande voro befallda, intog sina middagar uti
sina enskilda rum vanligtvis i sällskap med två å tre personer;
ibland dessa var Grefve M. Brahe alltid sjelfskrifven äfvensom
Grefve Gustaf Lagerbjelke nästan alltid, så länge han lefde.
Konungen hade en helt annan mat än den, som serverades oss andra;
platsen framför Konungen var aldrig tom, utan så snart
Konungen slutat den rätten, som han hade framför sig, togs tallriken bort,
och genast ditsattes en annan med en ny rätt, vid hvarje ny rätt
afskar Konungen en skifva af ett långt bröd, som låg bredvid
honom, och hvad af den brödskifvan icke var förtärt, när
rätten var expedierad, lade han
på tallriken, som borttogs, och
en ny skifva afskars för den nya
rätten, som framsattes; under
det han åt, drack han ofta vin,
men slog alltid vatten uti glaset.
Tolf särskildta rätter
expedierade han, under det vi andra
serverades på vanligt sätt och
med vida mindre antal rätter.
Kammarherren sade mig
sedermera, att utom de tolf rätterna
måste alltid kocken hafva i
beredskap sex andra, ty det
hände ofta, att han inte tyckte
om den rätt, som framsattes
för honom, och då måste alltid
något annat i stället vara till
hands. Georg Ulfsparre.
Kammarspisning hos Carl XIV Johan.
Karikatyr: Fritz von Dardel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
