Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1854
Den svenska pressens ”enfant terrible”.
Henrik Bernhard Palmær död.
D. 7 Juli på förmiddagen afled
i Linköping vid 53 års ålder,
ut-gifvaren af tidningen »Östgötha
Ga-zetten», philosophie magistem
Palmær, efter ett mångårigt kroniskt
lidande, hvartill kom under de
sed-nare veckoma, af ven en conjection
åt lungoma. Palmærs ovanliga
kun-skapsmått, hans snilles liflighet,
blixten i hans humor, ej mindre
än det egendomliga i hans
personlighet, gjorde honom alltid till en
o vanlig man.
P. började 1838 utgifva
Östgötha Correspondenten.
Post och Inrikes Tidningar.
Ett Riksdagskåseri 1854.
Hvar helst en främling än må resa i landet, så får
han allestädes se, hur det svenska förståndet sof ver;
men vill han äfven höra hur det snarkar, så bör han
resa till en riksdag. Låtom oss egna några ögonblicks
uppmärksamhet åt den nu pågående.
Här mina värda läsare och gynnare! hafva vi
ständernas hus. Der arbeta de tre ofrälse stånden enligt
kommando-ordet: på stället marsch! — id est: de trampa
och trampa och komma aldrig ur fläcken. Portalen
saknar ännu inscription. Väl föreslogs vid 1848 års riksdag
af en dåvarande riksdagsman, att inscriptionen skulle
blifva: Här fattas visa beslut; men dels studsade man vid
dubbelheten af meningen, dels hade mannen ej anseende
nog att drifva sitt förslag igenom; och sedermera har
frågan råkat i glömska.
Här åter hafva vi riddarhuset. Detta har verkligen
en latinsk inscription omkring taklisten, så lydande:
Claris majorum exemplis, etc. hvilken blifvit uttydd:
följ majorernas exempel och tag dig en klar etc.
Som både ständernas hus och riddarhuset endast
utgöra riksdagens skal, böra vi snarligen begifva oss
till sjelfva kärnan, d. v. s. utskotten. Dervid vilja vi,
af aktning för vår svenskhet, följa rangordningen åt.
»Hvar stat har sin lifsprincip» — säger filosofen Höijer —
»i Ryssland är det knutpiskan; i Sverige är det Kongl.
Maj:ts nådiga rangordning.»
Såsom det första i alla afseenden presenterar sig
»hemliga utskottet», ty der presiderar Kung Oscar sjelf; och
der, just der, mine herrar, tillagas i »hemlighet» det
puder, hvarmed den urgamla, heliga svenska riksperuken
— jag tror att jag nämnt honom
en gång förr — skall uppenbarligen
inpudrad varda. Det andra i
ordningen är Constitutionsutskottet.
Tittom genom dörrspringan ditin och
läggom våra öron till nyckelhålet.
Hvad förnimma vi? Samtelige
herrarna hafva krupit upp i
constitutions-trädet, en och hvar med sin
trädgårdsmästaresax i handen och
disputera som ifrigast om formen, hvari
kronan bör klippas: cylinder eller
pa-rallellepiped, eller con eller pyramid.
Ingen vänlig röst låter höra sig, som
tillropar dem: stigen ned, i dårar!
och tvisten ej om kronans form,
medan maskarna ostörda gnaga roten.
Undanröjen först dessa och sedan —
Detta är så melankoliskt, att vi genast gå bort och
begifva oss till statsutskottet, det mäktigaste af alla
utskott, ty det har nyckeln till penningekistan. Hvad är
väl Jupiters öm, med blixten i sina klor, emot detta
utskott? Snart begifva vi oss derifrån, suckande djupt:
måtte de värda ledamöterna betänka att de hafva Gud
öfver sig och helfvetet under sig och omkring sig ett
utarmadt folk, hvars tålamod visserligen är långt, men
icke oändligt. Östgötha-Gazetten.
H. B. Palmær.
Tankar och infall.
På en sann skämtare skrattar hela ansiktet med
undantag af munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
