Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1857
En duell vid Lill-Jans.
Duellen mellan Soto Maior och Erik Baker vid Lill-Jans den 5 December. Teckning: Fritz von Dardel.
rade till den unga flickan. Hon svarade ögonblickligt med en
smällande örfil på Sotos kind och föll derpå i häftig gråt. Bestört
fann Soto naturligtvis sig varit utsatt för en mystifikation,
och af ett par närvarande gäster fick han veta, att de ord, han
uttalat, nättopp vore den skändligaste smutsighet man kunde
yttra till en qvinna. Skummande af raseri skyndade Soto hem
för att sända en blombukett och ett guldarmband till den
förolämpade flickan och ett utmaningsbref till den lömske lymmeln.
Och då utmaningen icke antogs smorde Soto helt enkelt upp
engelsmannen på öppen gata.
Erik Baker hade för sin vägran att mottaga vicomte Sotos
utmaning blifvit utsatt för åtskilliga chikaner inom la haute
volée. Han upptog slutligen den kastade portugisiske handsken.
Och duellen egde rum den 5 December i en skogsdunge strax
utanför Lill-Jans. Sekundanterne voro: kapten Bakers: en f. d.
underlöjtnant Daevel och en korporal Lindgren vid Lifgardet
till häst; vicomte Sotos: preussiske legationssekreteraren von
Rehfues och österrikiske legationssekreteraren Zulauff.
Badare-mästaren och dannebrogsriddaren Walter, en af de frivillige
svenske deltagarne i danska kriget 1848, var anmodad närvara
som läkare.
Afståndet mellan duellanterne uppmättes till femton steg.
Tre skott gjordes å hvardera sidan.
Nu skilja sig berättelserna. Enligt en skulle vicomten ha satt
en kula i magen på sin motståndare, som dock — kulan förstås
— uttogs utan vidare men för den träffade; en annan vill veta
att »veterligen ingen sårades».
Chronique scandaleuse inom la haute volée.
En Novemberdag 1857 liek den vid middagstiden på
Drottninggatan i Stockholm flanerande allmänheten bevittna ett
ovanligare skådespel, nemiigen två utsökt eleganta herrar i färd
med att »banke hinanden tröjen fuld», som dansken säger.
Knytnäfvar oeh käppar voro vapnen.
Kalabaliken hade naturligtvis sin förhistoria.
Konungariket Portugals nyutnämnde diplomatiske
representant, vicomte Antonio da Cuiiha de Soto Maior Gomes Ribeiro
d’Asevedo e Mello . . . puh! . . . hade naturligtvis med allra
första införts å mamsell Thunbergs schweizeri vid Gustaf Adolfs
torg, Svante Hedins och hans juvenalbröders samt
gardesoffi-cerames och de yngre diplomaternas högqvarter. Som biträde
vid disken hade mamsell Thunberg en synnerligt vacker flicka,
som ögonblickligen tände fyr i den eldige brasilianarens —
vicomte Soto var född i Rio Janeiro — hjerta. Icke nöjd med att
blott kunna tilltala henne: »vacker flicka» — det var väl de allra
första svenska ord Soto lärde sig — ville han uppvakta henne
med en längre artighet på svenska språket och vände sig
fördenskull till en umgängesvän, hr Erik Baker, en vaurien, som
tåldes inom den högre societeten i Stockholm, egentligen derför,
att han var son af en förnäm engelsman och en ännu förnämare
svensk dam. Baker uppskref också för Soto några svenska ord,
hvilka skulle utgöra en artig komplimang till en ung skön dam,
och hvilka ord vicomten mycket noga och väl prononceradt
lärde sig utantill samt en förmiddag vid besök å Thunbergska
schweizeriet med handen på hjertat och en artig bugning adresse-
Birger Schöldström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
