Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Descendensteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nya miljön och sålunda blifva olika stamformen. De utbildas
till »nya arter». Blott några vittnesgilla exempel härpå!
I början af 1400-talet utsattes af en spanjor några vanliga
kaniner på den lilla ön Porto Santo vid Madeira. De förvildades
och förökades hastigt. Men dessa kaniners afkomlingar hafva
blifvit mycket olika den spanska stamformen. De äro ej blott
betydligt mindre än dessa utan ha ock en mycket afvikande
färg. De hafva blifvit synnerligen skygga och kunna ej tämjas;
märkvärdigast är, att de icke synas kunna eller vilja para
sig med andra kaniner. Vi se således, huru under loppet af
omkring 400 år i naturtillståndet utvecklats en djurform,
som äger alla anspråk på titeln: »ny art».
Ännu snabbare har uppkomsten af en ny art genom förändrade
lefnadsförhållanden gått i följande fall. I »Canal du Midi»,
som anlades i slutet af 17:de århundradet – den sätter floden
Garonne i förbindelse med Medelhafvet – lefver en liten fiskart,
Atherina Riqueti, som ej förekommer annorstädes. Dess närmaste
släkting är arten Atherina Boyeri (fig. 9), som lefver i
Medelhafvet. Således har under loppet af högst tvåhundra år ur
en i sötvatten invandrad hafsform utvecklats en ny, utpräglad,
själfständig art.
Fig. 9. Atherina Boyeri (efter Risso).
Äfven den förut omnämnda snäckan (fig. 8) utgör en illustration
till en sådan artbildningsprocess.
Ett liknande, synnerligen lärorikt fall erbjuder en annan
utdöd snäckart Paludina Neumayri från Slavonien, hvilkens olika
former bilda en lång, sammanhängande rad (fig. 10). Innan hela
denna rad blifvit fullständigt känd, hade dess 6-8 då bekanta
former, som föreföllo väl begränsade och skilda från hvarandra,
beskrifvits som lika många särskilda arter. När sedermera de
dessa sammanbindande formerna upptäcktes, fann man, att de äldre
formerna sammanbindas med de yngre genom en sammanhängande,
oafbruten rad, och att alla böra sammanfattas som varieteter
tillhörande samma art. Alltså ett synnerligen belysande exempel
på värdet af kategorierna »art» och »varietet».
Enär det naturliga urvalet åstadkommer, att de individer, som
äro bäst afpassade för lefnadsvillkoren, i allmänhet blifva vid
lif och efterlämna afkomma, så följer däraf, att detta urval ej
med nödvändighet behöfver framkalla absolut, utan endast relativ
fullkomlighet; med andra ord: naturen bedömer fullkomligheten
efter graden af organismens afpassning för lefnadsvillkoren;
naturen sträfvar ej efter fullkomlighet i och för sig själf
utan efter fullkomlig afpassning. Lefnadsvillkoren kunna
gifvetvis undergå sådana förändringar, att förut nödvändiga
organ eller organdelar ej längre äro behöfliga. Då uppträder,
hvad man kallat den regressiva (tillbakagående) utvecklingen,
i det de ej längre behöfliga eller användbara organen eller
organdelarna tillbakabildas, d. v. s. de blifva allt svagare
allt mera obrukbara, blifva förkrympta eller rudimentära och
kunna slutligen fullständigt försvinna. Genom denna förlust
af organ eller organdelar blir således växten eller djuret
mindre rikt organiseradt, kommer att intaga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
