Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Descendensteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 15. August Weismann, f. 1834; professor i zoologi i
Freiburg i B.
framgår redan af det föregående, darwinismen blott ett sätt att
förklara utvecklingen, härstamningen, att uppvisa de orsaker,
som varit och äro verksamma vid formutvecklingen inom den
organiska världen.
Vidare vill jag erinra om en sats, som torde vara
själfklar. Darwinismen vill och skall ej vara någon dogm, något
ofelbart, en gång för alla afslutadt. Den utvecklingslära,
som fått namnet darwinismen, äger fastmera själf förmågan af
vidare utveckling, af fullkomning – det vore sorgligt om det
vore annorlunda. Därför har ock forskningen under de sista
femtio åren – d. v. s. allt sedan framträdandet af Darwins
första arbete om arternas uppkomst – ej i första rummet rört sig
omkring huruvida, utan om huru, på hwad sätt denna utveckling
försiggått och försiggår.
Sålunda har ock betydelsen af de faktorer, genom hvilka Darwin
sökt förklara utvecklingen, af hans efterträdare bedömts
olika; man har yttrat mycket olika meningar om dessa faktorers
bärvidd, man har lagt till och tagit ifrån. En redogörelse
och värdesättning af den ifrågavarande litteraturen skulle
– äfven om en sådan värdesättning i närvarande stund ej
vore förhastad – kräfva ett alltför stort utrymme i denna
framställning och sätta mina läsares tålamod på ett kanhända
alltför svårt prof, hvarför jag här inskränker mig till några
orienterande anmärkningar blott rörande två hufvudriktningar,
i hvilka darwinismen grenat sig. Vårt speciella ämne, människans
utveckling, kommer framdeles att gifva oss anledning att stifta
närmare bekantskap med en eller annan af hithörande frågor.
Själfva kärnpunkten i darwinismen är ju att organismernas
utveckling behärskas af kampen för tillvaron och af det
genom denna kamp framkallade naturliga urvalet. Afvikelserna
från denna af Darwin uppställda urvalsteori gå i två motsatta
riktningar. Å ena sidan har på darwinismens grundval utvecklat
sig den s. k. neo-darwinismen, hvars mest bemärkta målsman är
August Weismann, en af nutidens skarpsinnigaste biologiska
tänkare. Utan att kunna bestrida de yttre faktorernas
inflytande på individen nekar denna skola, att de af individen
förvärfvade egenskaperna äro ärftliga; nya former, nya ärftliga
tillpassningar komma således på denna väg ej till stånd.
Medan Weismann proklamerar det naturliga urvalets allmakt
och således går längre än Darwin själf i uppskattandet af det
naturliga urvalets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
