Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 52 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarstår ryggsträngen fullständigt och blott å
stjärtregionen är kotbildningen påbörjad. Om ock
i några afseenden mera ombildad, tillhör äfven en
under permperioden utdöende broskfisk, Pleuracanthus,
de ursprungligaste af alla hajfiskar; särskildt
förtjänar han vår uppmärksamhet för lämnade
upplysningar rörande käkarnas härkomst, hvarom
närmare i det följande.

Fig. 47. Bröstfena a af Cladoselache, en hajfisk från devontiden (efter Dean), b af en nu lefvande haj, pigghajen.

Först senare uppträda de nu vanliga hajsläktena,
och ännu senare de modärnaste af alla broskfiskar,
rockarna, hvilka under juratiden utvecklats ur hajar.
Rockorna äro nämligen i själfva verket ingenting
annat än hajar, som öfvergifvit det fritt kringstrykande
lifvet i de öfre vattenlagren och anpassats till att
vistas hafsbottnen samt i sammanhang härmed fått hela
kroppen och bröstutplattade, gälöppningarna ryckta
på buksidan, stjärten mer eller mindre förkrympt
o. s. v. Hajar och rockor (fig. 49) äro förbundna
genom mellanformer: det finnes både hajliknande
rockor (fig. 48) och hajar, som tydligen stå på
öfvergången till rockorna (fig. 50). För den här
föreliggande frågans belysning är det faktum af
betydelse, att just dessa hajliknande rockor (fig 48),
som mest öfverensstämma med de ursprungligare och
äldre hajarna, äro de först uppträdande bland alla
rockor, alldeles såsom man med descendensteorien som
utgångspunkt kunnat förutsäga det; de ifrågavarande
hajliknande rockorna lefde nämligen redan under
juran, medan de egentliga rockorna (fig. 49) ej
uppträdde förr än under kritperioden.

Fig. 48. Rhinobatus, en hajliknande rocka (efter Müller och Henle).

I förbigående må omnämnas en egendomligt organiserad
fiskgrupp, som lefde samtidigt med de äldsta hajarna,
pansarfiskarna (fig. 51). Utmärkande för dem är,
att en stor del af kroppen var höljd i ett pansar,
bestående af benplåtar, medan det inre skelettet var
mycket litet utbildadt, ej alls eller ofullständigt
förbenadt. På få undantag när saknas pariga fenor,
hvaremot några äro utrustade med ledade, klolika, till
sin funktion gåtfulla bihang å bröstet. Sinsemellan
äro de mycket olika; några äro helt säkert besläktade
med ganoider, medan andras frändskaper ännu äro höljda
i fullkomligt mörker. Ensidigt differentierade som de
voro, förmådde de tydligtvis ej att anpassa sig till
förändrade lefnadsförhållanden och dogo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>