Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 100 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Människan i den jämförande anatomiens ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 143. Förenkladt och förstoradt längdsnitt genom främre kroppsdelen af nejonögats larv. h hjärta; m mun; t tarm; th sköldkörtel; md ryggmärg; r ryggsträng (efter Baifour).

Redan den omständigheten, att hos människofostret
sköldkörteln står i öppen kommunikation med
tarmkanalens främsta del, hvilken kommunikation
sedermera fullständigt upphäfves, ger oss anledning
misstänka, att det ifrågavarande organets verksamhet
ursprungligen måste haft något samband med tarmkanalen,
alltså närmast stått i matsmältningens tjänst. Detta
bestyrkes af de resultat, till hvilka den jämförande
anatomien kommit. Sköldkörteln är ett mycket gammalt
organ, enär den uppträder redan hos vissa ryggradslösa
djur. Hos det ursprungligaste ryggradsdjuret, lancettfisken,
finnes den i form af en längsgående fördjupning,
som bildar bottnen af tarmkanalens främre del.

Högst sannolikt tjänstgör denna ränna såsom en körtel,
hvilkens afsöndringsprodukter utgjutas omedelbart i
tarmkanalen för att deltaga i matsmältningsarbetet.
Denna funktion tillkommer helt säkert äfven motsvarande
organ hos det närmast högre ryggradsdjuret, nejonögat,
under larvstadiet. Här har ifrågavarande ränna
antagit formen af en mera själfständig körtel
därigenom att den afsnörts från tarmen, med
hvilken den står i förbindelse endast genom en
som utförsgång tjänstgörande kanal (fig. 143). Hos
det fullt utbildade nejonögat däremot upphör genom
utförsgångens försvinnande all förbindelse mellan
körteln och tarmen; organet kan således ej verka
som en vanlig körtel, alldeles bortsedt ifrån att
själfva körtelns substans undergår en tillbakagående
omdaning. Hos fiskar, amfibier, kräldjur och fåglar
står körteln endast under fosterlifvet i förbindelse
med tarmkanalen, i det den uppkommer såsom en
utstjälpning från denna — således påminnande
om tillståndet hos nejonögats larv. Däremot är
sköldkörteln hos sagda djur i utbildadt tillstånd
en parig eller oparig, alltid liten, från tarmen
fullständigt skild och kanske funktionslös kropp
(fig. 144). Först hos däggdjuren blir förhållandet
liksom med ett slag annorlunda: sköldkörteln har
som nämndt blifvit ett stort blodrikt organ med
för lifsverksamheten synnerligen maktpåliggande
funktioner.

B.

A. Fig. 144. Sköldkörteln (th) hos en fågel (A) och ödla (B); tr (t) luftstrupen; h hjärta (efter Gegenbaur och Wiedersheim).

Sköldkörtelns historia är således högst sällsam.
Den uppkommer hos de ryggradslösa djuren som
ett särskildt omdanadt parti af tarmen, hvilket hos
nejonögats larv utformar sig till en mera begränsad
körtelmassa med utförsgång till tarmen. Sedermera
upphör sköldkörteln, genom att afbryta hvarje
förbindelse med tarmen, att vara körtel i egentlig
mening och blir ett organ af sannolikt lågt lifsvärde,
men räddar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>