Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom alla högre organismers kropp i utbildadt tillstånd
består af ett ofantligt stort antal olika celler,
som äro lifsverksamhetens bärare, så finnes dock
ett skede i organismernas lif, på hvilket de alla —
människan inbegripen — äro encelliga, bestå af en
enda cell. Detta stadium är äggstadiet. Ty ett ägg
är ingenting annat än en cell. En »cellstat», en
flercellig organism, uppstår på så sätt, att denna
cell, ägget, delar sig i två nya celler och att de
genom fortsatt delning uppkomna cellerna förena sig
och erhålla sina särskilda funktioner.
Ett stort antal organismer förblifver emellertid under
hela sitt lif stående på encellstadiet, å hvilket
således cellen representerar individen. Vi kunna
alltså bland djuren särskilja två stora hufvudgrupper,
den lägre: de encelliga eller urdjuren, och den
högre: de flercelliga djuren.
Vi undersöka då till en början en af de enklaste
varelser, som öfver hufvudtaget finnas: ett urdjur,
som benämnts amöba (fig. 148—154). Detta, hvilket
likasom det stora flertalet andra urdjur, är så
litet, att man måste använda starka förstoringar för
att kunna studera det, förekommer stundom talrikt i
sötvatten. Lägga vi under mikroskopet en glasskifva
med en vattendroppe, som innehåller en amöba, så
kunna vi till en början öfvertyga oss om, att den
lilla varelsen äger de för cellen kännetecknande
beståndsdelarna; den finkorniga, tjockflytande
protoplasman, en klotformig eller oval kärna
(fig. 148 k) och en en kärnkropp. Iakttaga vi vår
amöba tillräckligt länge, så kunna vi äfven konstatera
hennes rörelseförmåga; protoplasmans smådelar (kornen)
äro i nästan ständig rörelse, än flyter en än en annan
del af protoplasman ut i oregelbundna förlängningar
eller utskott, s. k. pseudopodier (»falska fötter» p),
och förmedelst dessa glider eller kryper amöban fram
i vattnet. Man har beräknat, att amöban under loppet
af en minut förmår tillryggalägga en väglängd af 1/2
millimeter. Af den omständigheten att dessa rörelser
kunna företagas utan all yttre inverkan har man ansett
sig kunna sluta, att amöban är begåfvad med frivillig
rörelseförmåga. Stöter amöban däremot på en annan
organism t. ex. ett annat urdjur, eller oroas den på
ett eller annat sätt så indragas pseudopodierna. Den
äger således känsel.
 |
Fig. 147. Francis Maitland Balfour. f. 1851 i Edinburgh, d. 1882 vid en bestigning af Mont Blanc. B. har gifvit en helhetsbild af embryologin i descendensteoriens ljus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
