Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller flera rundade kroppar, kärnkroppar, som i
kemiskt afseende något afvika från kromatinet.
Vid delningen undergå nu alla dessa kärnans substanser
mer eller mindre djupt ingripande förändringar och
omlagringar samt träda i närmare förbindelse med
cellens protoplasma. Detta sista inledes därigenom,
att kärnhinnan upplöses (fig. 161). Kärnkroppen
försvinner. Hela kromatinet individualiseras,
d. v. s. ifrån att kromatinet varit mer eller mindre
jämnt fördeladt på hela kärnnätet, sönderfaller det
i ett bestämdt antal kroppar, som hos vissa djur ha
utseendet af V-formigt böjda trådar, hos andra af
stafvar eller korn af likformig längd och tjocklek,
de s. k. kromosomerna (fig. 161). En del iakttagelser
tala för, att dessa redan i kärnnätet hafva sin
individualitet, ehuru denna här undanskymmes af
sammanbindande trådar och korn. För att rätt fatta
kromosomernas betydelse må särskildt betonas, att de
uppträda fullkomligt lagbundet, i samma antal hos
individens alla celler — till ett märkligt, denna
lag bekräftande undantag komma vi framdeles — och i
samma antal hos samma djur- och växtart, men mycket
växlande för olika arter. Sålunda finnas i cellerna
hos en borstmask (Ophryotrocha) städse 4, hos en
sjöborre 18, hos husmusen 24 kromosomer o. s. v.;
hos människan uppgifvas cellerna hafva 16 kromosomer.
Dessa kromosomer ordna sig stjärnformigt kring den
förut omtalade kärnspolens midt (fig. 162) och undergå
en längsklyfning, så att hvarje kromosom delas i
två »dotterkromosomer», hvarigenom alltså det dubbla
antalet kromosomer uppkommer (fig. 163). De två ur
samma kromosom uppkomna dotterkromosomerna förflyttas
därefter, sannolikt under påverkan och ledning
af spoltrådarna, som utgå ifrån centralkropparna
och äro fästade på kromosomerna, åt motsatta håll
(fig. 164). Samtidigt härmed uppkommer äfven en
kärnhinna och protoplasman insnöres på ett ställe
motsvarande midten af kärnspolen, hvilken därefter
försvinner (fig. 165). När slutligen protoplasman
fullständigt delats i två delar och kromosomerna
ombildats till ett kärnnät, som öfverensstämmer med
utgångsstadiets, har ur den ursprungliga cellen genom
en rad komplicerade omdaningar två nya celler uppstått
(fig. 166). Dessa celler äro till en början mindre
än modercellen, men kunna genom upptagande af näring
snart utväxa till samma volym som den senare.
Vi vända oss nu till undersökningen af äggets
utveckling. Kännedomen om de fenomen, som föregå
och åtfölja äggets befruktning, hör till biologiens
allra viktigaste förvärf. De synnerligen vanskliga och
mödosamma undersökningar, genom hvilka ifrågavarande
kunskap vunnits, äro frukten af de sista årtiondenas
forskningsarbete, och allt fortfarande är ett stort
antal af samtidens dugligaste biologer sysselsatt
med de svårlösta problem, som sammanhänga med
befruktningsfenomenet. Som de främsta banbrytarna
på detta forskningsområde förtjäna framför andra att
minnas Edouard van Beneden, Theodor Boveri, bröderna
Oscar och Richard Hertwig samt August Weismann.
Innan ägget kan befruktas måste det genomgå en del
djupt ingripande förändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
