Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 130 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 215. Människofoster. 2,6 mm. långt (efter His). Fig. 216. Foster af darr-rocka: något förstoradt (efter Ziegler). m anlag till munnen, g gälbågar, a anlag till gälar. d nafvelblåsan (äggulesäcken) afklippt. s svansen.

tarmkanalen, svalget, uppkommer, hafva de
kallats svalgspringor och de mellanliggande
bågarna svalgbågar. Till en början d. v. s.
under de tidigaste skedena af fosterlifvet
utveckla sig alla dessa bildningar hos alla,
likgiltigt om fostret är fisk, fågel eller
människa, på fullkomligt samma sätt, endast
att antalet svalgspringor och svalgbågar
kan vara olika. Detta framgår af en jämförelse
mellan de här afbildade, fullt naturtroget
återgifna fostren af människa och broskfisk
(fig. 215, 216). Strax efter bågarnas uppkomst
finnas emellan dem ej egentligen öppna springor
utan endast veck eller fåror, emedan en tunn
hinna är utspänd mellan bågarna. Hos fiskarnas
foster försvinner dock denna hinna snart, hvarigenom
en springa och således en kommunikation mellan
svalget och yttervärlden uppkommer. Hos dessa
djur utvecklas därefter ur den hud, som bekläder
bågarna, talrika utskott (hudveck), hvilka under
sin tillväxt blifva rikligen försedda med blodkärl
och sålunda skickade att förmedla gasutbytet emellan
fiskens blod och vattnet. Dessa på svalgbågarna
sittande hudutskott, hvilka tjänstgöra som fiskarnas
andedräktsredskap, benämnas som bekant gälar, hvadan
man också kallat de förut omnämnda svalgspringorna
för gälspringor och svalgbågarna, i hvilka småningom
brosk eller ben utvecklas, för gälbågar. Såsom för
vattendjur oumbärlig kvarstår och funktionerar hela
denna gälapparat hos fiskarna under hela lifvet.
Men hos alla kräldjur, fåglar och däggdjur, hvilka
ej under någon period af sin existens lefva i vatten,
och för hvilka såsom lungandande denna gälapparat ej
kan vara till någon som helst nytta, uppstå icke desto
mindre, såsom redan framhållits, hos fostret bildningar,
som fullkomligt motsvara de gälandande djurens gälbågar
och gälspringor.

Fig. 217. Hufvud och hals af ett hundfoster; 10 gånger förstoradt (efter Bischoff). Fig. 218. Hjärtat och gälkärlen hos en fisk; de omgifvande delarna äro tänkta genomskinliga (efter Owen). ö ögon. g gälbågar, h hjärta, s kärlstam och därifrån utgående kärl till gälbågarna. k kroppspulsådern.

Att det här ej är fråga om någon tillfällig eller ytlig
likhet utan om en grundväsentlig öfverensstämmelse mellan de
högre djurens fosterstadier och det hos en fisk under
hela lifvet bestående förhållandet framgår bland annat
af en jämförelse mellan blodkärlens anordning hos en
fisk och hos däggdjursfostret (fig. 217, 218). Hos
båda utgår framåt från hjärtat en enkel kärlstam,
från hvilken å ömse sidor utskickas gälblodkärl,
till antalet motsvarande gälbågarna; åt ryggsidan till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>