Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 133 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hos embryot fig. 221 har genom högre utbildning
af hjärnan fysionomien erhållit ett något mera
imponerande uttryck. Luktgroparna ha fördjupats,
och öfverkäksutskotten ha lagt sig intill det
förstorade pannutskottet, så att mellanrummen
mellan pann- och öfverkäksutskotten förminskats
till smala springor, som gå från ögonen till
munnen. Ännu har öfverkäksutskottets främre spets
ej förenats med den mellersta och framskjutande
delen af pannutskottet, något som har inträffat
hos det nära 2 månader gamla fostret (fig. 222),
hvarigenom öfverläppen färdigbildats. Här kunna
vi ock i luktgroparnas mynning igenkänna näsborrarna.
Ännu äro dessa långt skilda ifrån hvarandra genom den
mellersta delen af det forna pannutskottet. Detta
senares tillväxt afstannar emellertid tidigt,
och det ombildas småningom till näsans skiljevägg,
medan sidodelarna af pannutskottet ombildas till
näsvingarna. Hos ett foster, som är omkring 2 1/2
månader gammalt (fig. 223), har på detta sätt
bildats en visserligen ännu ej synnerligen prydlig
trubbnäsa. Först mycket senare framträder den yttre
näsan starkare, höjer sig öfver ansiktets nivå och
skiljeväggen blir smalare, hvarigenom denna för den
mänskliga fysionomien så karaktäristiska och för dess
utseende så betydelsefulla kroppsdel kommer att
antaga de former, som i allmänhet tillkomma det
utbildade ansiktet.

Ansiktets utveckling hos människofostret. Fig. 220. 8 mm. långt foster. Fig. 221. 5 veckor, fig. 222 omkring 8 veckor, fig. 223 omkring 10 veckor gammalt foster. ö öfverkäksutskottet (efter His).

I detta sammanhang är det af stort intresse, att
den yttre näsan hos olika människoraser i olika grad
aflägsnar sig ifrån, höjer sig öfver det embryonala
skedet. En fransk antropolog, Topinard, har uppställt
sex olika näsformer (fig. 224), af hvilka N:o l1—2
skola vara kännetecknande för den hvita rasen, 3—4
för den gula och 5—6 för den svarta. Det är uppenbart,
att en näsform, sådan som utmärker den här afbildade
afrikanen (fig. 225) med sin plattryckta näsrygg och
med den breda skiljeväggen, ännu bibehållit något
af sina embryonala proportioner. Som nogsamt kändt
är uppträder stundom äfven hos våra egna landsmän
af båda könen en dylik »efterblifven» näsform. Detta
måste väl anses som en hämningsbildning, d. v. s. det
ej sällsynta förhållandet, att af någon anledning
en kroppsdel ej utvecklar sig i normalt tempo utan,
medan den öfriga kroppen blir fullt utbildad, i ett
eller annat afseende hämmas i sin utveckling och blir
stående på ett tidigare fosterstadium.

Har detta stillestånd ej inträdt förrän redan
en respektabel plattnäsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>