Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VIII. Människan och hennes närmaste släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening, att de härstammade från de förra och vore
stamfäder till de senare. De nyaste undersökningarna
synas fastmera gifva vid handen, att ur Tarsius’
utdöda, föga utformade släktingar utvecklats å ena
sidan nutidens halfapor, å andra de egentliga aporna,
medan spökdjuret själft är en något ombildad afkomling
af samma stamgrupp. Som de utdöda halfapornas
hittills kända lämningar äro ganska ofullständiga, kan
gifvetvis den här framställda uppfattningen ej göra
anspråk på att vara annat än en låt vara rätt rimlig
hypotes. Skelettdelar af apor, alldeles nyligen funna
i Sydamerikas tertiärlager, blifva kanske framdeles
ägnade att kasta ljus öfver denna fråga.
De egentliga aporna har man sedan gammalt uppdelat i
två stora grupper, hvilka, då de geografiskt varit och
äro fullständigt skilda från hvarandra, utvecklats
på skilda vägar. Man skiljer sålunda nya världens
apor, som bebo Central- och Sydamerika, från gamla
världens, hvilka äro utbredda öfver gamla världens
varmare delar.
 |
Fig. 277. Gibbon (efter Brehm).
|
Ett par viktiga skiljemärken emellan dessa två grupper
hafva vi redan i det embryologiska kapitlet varit i
tillfälle att framhålla: medan hos nya världens apor i
allmänhet förekomma två moderkakor, och näsans
skiljevägg hos dem ar bred, finnes hos gamla världens
blott en moderkaka och näsans skiljevägg är smal.
Jag sade uttryckligen »i allmänhet», ty med
afseende på dessa liksom en del andra särmärken,
genom hvilka man velat afgränsa dem mot hvarandra,
finnas undantag. Förekomsten af ett större antal
kindtänder och frånvaron af en af ben bildad yttre
hörselgång äro egendomligheter, som karaktärisera
alla nya världens apor (fig. 275). I allmänhet kan
sägas, att dessa senare såsom helhet stannat på ett
lägre organisationsplan än gamla världens apor. Bland
de amerikanska aporna förekommer dessutom en grupp
(kloaporna) som saknar motsättlig tumme, således ej
har någon »hand», och hos hvilken fingrar och tår
med undantag af stortån äro liksom hos lägre djur
beväpnade med klor ej med naglar.
Genom rikare utbildning af vissa organsystem och
genom uppnående af betydligare kroppsstorlek har
den apgrupp, som tillhör gamla världen (fig. 276)
höjt sig öfver nya världens. De ledande motiven i de
båda ap-gruppernas organisation gentemot alla andra
däggdjur, halfaporna inbegripna, äro emellertid hos
båda så likartade, att deras gemensamma härkomst är
höjd öfver hvarje tvifvel, äfven om man hittills
ej funnit någon djurform, som förmår styrka sitt
stamfaderskap.
Bland det rätt stora antalet gamla världens apor
intressera oss gifvetvis närmast de antropomorfa
d. v. s. de människolika aporna. Fyra skilda former
af denna djurgrupp tillhöra nutiden: gibbonen,
orangutanen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lecheman/0203.html