Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 187 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldeles samma konststycke som en trapezakrobat. När
han däremot undantagsvis skall röra sig på marken
kan han, såsom vår bild fig. 277 visar, gå upprätt,
stödjande på hela fotsulan utan att använda armarna
som fortskaffningsredskap, såsom de öfriga aporna
vanligen göra. Berömda hafva hithörande apor,
som lefva i större eller mindre sällskap, blifvit
företrädesvis på grund af sin sonora röst: ljuden
kunna mycket väl återgifvas i noter. En gibbon
iakttogs börjamed grundtonen E och gick upp en
full oktav i halftoner, sjungande den kromatiska
tonskalan. Direkta iakttagelser på både vilda och i
fångenskap hållna djur bekräfta tillfullo det intryck,
man får af gibbonens människoliknande anletsdrag,
att han är af mildare och fredligare humör än sina
anförvanter. Han är växtätare men försmår ej heller
insekter, små fåglar, fågelägg och dyl. Frihetens
förlust öfverlefver han i allmänhet hvarken i
sitt hemland eller i Europas zoologiska trädgårdar
synnerligen länge.

Fig. 279. Denna bild liksom fig. 280 äro fotografier af en gorillahona, som i sju år lefvat i Breslaus zoologiska trädgård. Båda fotografierna äro benäget meddelade af professor W. Kükenthal.

Den andra asiaten, Orangutanen, som bebor Borneo
och Sumatra, är liksom gibbonen ett träddjur,
som dock på grund af sitt från den senare mycket
afvikande rörelsesätt utvecklats i en helt annan
riktning. Kroppen är mycket större och klumpigare,
benen i förhållande till bålen kortare, medan
armarna vid upprätt kroppsställning räcka ned till
fotvristen. Det här återgifna porträttet (fig. 278)
af en gammal orang-hanne, hvilken lefvat i Leipzigs
zoologiska trädgård, visar, att han är föga skickad
till promenader på marken: han stöder sig ej på
hela fotsulan utan endast på dess ytterkant och
dessutom på knogarna. Äfven när han klättrar i träd,
använder han såväl fram- som baklemmar; hela hans satta
kroppshydda förbjuder honom att göra sådana luftsprång
som gibbonen. Den fullväxta hannen skiljer sig från
honan ej blott genom betydligare storlek — han uppnår
en längd af nära 1 1/2 meter — utan ock genom hufvudets
form, större hörntänder och oftast genom förekomsten
af egendomliga kindvalkar. Dylika olikheter
könen emellan förekomma ej hos gibbonerna. Ehuru
orangsläktet blott omfattar en art, hafva nyare
undersökningar ådagalagt, att denna art — liksom
människan — uppträder i flera, från hvarandra väl
skilda raser. I likhet med de två följande är han
vegetarian och förtär endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>