Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan på grund af denna gemensamma grundplan för hand
och fot är det klart, att den senare genom en lindrig
modifikation af sin byggnad skulle kunna bli i stånd
att utöfva en liknande verksamhet som handen, att
fungera som griporgan eller med andra ord blifva
en »gripfot». Detta är ju också förhållandet hos
aporna. Vid första påseendet är apfoten mycket
lik en »hand». Men i själfva verket sträcker sig,
såsom Huxley anmärker, öfverensstämmelsen ej längre
än till huden, ej djupare. Ty skelettet i apfoten
öfverensstämmer mycket nära med människans och
afviker i nästan samma punkter från handen som
människofoten; vristbenens antal, anordning och
delvis äfven form i apfoten äro såsom i människofoten
(fig. 301, 303). Däremot är stortån ej blott kortare
och tunnare utan ock förbunden med vristen genom
en mycket rörligare mellanhandsdel. Också är hela
fotsulan mera inåtvänd än hos människan; härigenom
underlättas klättrandet. I öfrigt — och detta är
att lägga märke till — äger apfoten icke en enda
muskel, som ej likaledes förekommer hos människofoten.
I rent anatomiskt afseende d. v. s. med afseende på
fotens byggnad, finnes således ej någon fundamental
skillnad mellan människa och apa. Härmed förnekas
naturligtvis icke den viktiga fysiologiska skillnaden
— således skillnaden med afseende på funktionen och
däraf härflytande konsekvenser. Vi ha ju i det
föregående sökt visa, att människoblifvandet närmast
är att härleda från eller rättare inledes med förvärfvandet
af den upprätta gången och denna åter har som förutsättning
en fotbyggnad, sådan den utmärker människan till skillnad
från aporna.
Men denna särställning med afseende på fotbyggnaden
intar människan egentligen endast i fullt utbildadt
tillstånd; på tidigare skeden af hennes existens är
skillnaden vida mindre utpräglad.
Hos människofostret och det späda barnet äro
nämligen fotsulorna starkt inåtvända, så att de äro
riktade nästan mot hvarandra. Detta betingas däraf,
att den öfre ytan af språngbenet (det ben, genom
hvilket vristen ledar mot underbenet) hos fostret
och barnet är riktad mera inåt än hos den vuxna
människan. Men, som redan nämndt, är just denna
fotställning kännetecknande för apan, hos hvilken
språngbenets öfre ledyta visar samma läge som hos
det nyfödda barnet. Härigenom
 |
Fig. 300 hand, 301 fot af människa. Fig. 302 hand, 303 fot af gorilla. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
