Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 239 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos aporna .................................. 43—68°
» neanderthalaren .................. 66,5°
» nulefvande människor ........... 78—85°

Fig. 342 c. Nackpartiet af hjärnskålen från Neanderthal (efter Schwalbe).

6) Kännetecknande för hjässbenen hos urmänniskan
är, att dess intill tinningbenet stötande rand
är längre än den å hjässan belägna; hos nutidens
människor är förhållandet motsatt, medan aporna
äfven i detta afseende öfverensstämma med
urmänniskan. Naturligtvis sammanhänger sagda
egenskap med kraniets ringare hvälfning hos den
senare, hvilket åter beror på hjärnans ringare
storlek.

7) Hjärnskålens rymdinnehåll hos urmänniskan är
nämligen relativt mindre än hos nu lefvande
människor. Genom noggranna undersökningar har
Schwalbe kunnat fastställa, att sagda mått hos
neanderthalaren ej öfverstiger 1,230 cm., medan
det hos sju kranier af ungefär samma bredd och
längd, tillhörande modärna lägre folkslag,var
1,565—1,775 cm. Men som hos människan liksom
hos alla däggdjur hjärnskålens rymdinnehåll är
ett ganska troget uttryck för hjärnans storlek,
kunna vi således med bestämdhet påstå, att
urmänniskan i en sådan kardinalpunkt som hjärnans
storlek var underlägsen nutidsmänniskan.

Fig. 343. Fragment af Krapina-människans tinningben med det förtjockade trumbenet och det lilla vårtformiga utskottet (efter Kramberger-Klaatsch).

Med afseende på bedömandet af urmänniskans
själsförmögenheter har man ansett sig kunna gå
ännu ett steg längre. Nackbenet är relativt starkt
utbildadt i den delen där storhjärnans nackparti är
beläget, medan, som vi sett, platsen för hjärnans
panndel är mindre än hos den modärna människan. Som
vi nu i ett föregående kapitel lärt känna, att
hos nutidens människor hjärnans panndel är centrum
för högre intellektuella förmögenheter (särskildt
talförmågan) samt att hjärnans nackparti är centrum
för synförnimmelsen, så torde det antagandet kunna
vara berättigadt, att detta kvartärtidens jägarefolk
hade en väl utbildad syn- eller iakttagelseförmåga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>