Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 243 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med förhållandena hos nutidsmänniskorna. I
alla händelser är enligt Schwalbe ej någon af de
variationer, som påvisats hos urmänniskans hittills
kända representanter, af den beskaffenheten, att
artskillnaden mellan ur- och nutidsmänniska därigenom
upphäfves. Till verkliga öfvergångsformer mellan de
båda människoarterna återkomma vi i det följande.

Berättigandet att på ofvan uppräknade karaktärer
uppställa en från den modärna människan skild art
har Schwalbe ytterligare styrkt därigenom, att
han fastställt inom hvilka gränser den sistnämndas
skelettbyggnad varierar. Han har nämligen funnit, att
flera af de karaktärer, urmänniskans kraniebyggnad
uppvisar, fallet utanför variationsbredden hos de
nuvarande människorna, både kultur- och naturfolk.

Tack vare de jämförelsevis fullständiga skelettrester,
som särskildt Spyfyndet erbjuder, kunna vi göra
oss en ganska exakt föreställning om urmänniskornas
utseende. De voro ungefärligen af nutida européers
medellängd eller mindre; Spymänniskans n:o 2 längd
har beräknats till 148—153 cm., Neanderthalarens
till 155—156 cm. Benbyggnadens betydliga groflek
ger vid handen, att de varit utrustade med en delvis
stark muskulatur, att de ägt betydande kroppskrafter,
äfven om vissa muskelgrupper torde ha varit svagare
utvecklade än hos den modärna människan. Händer och
fötter voro relativt stora. Det stora långdragna
hufvudet med låg, bakåtsluttande panna med de
stora ögonen skuggade af väldiga ögonbrynsbågar var
förvisso ej fagert eller tilltalande enligt nutidens
smakriktning, utan skulle för denna snarare te sig
som frånstötande, »djuriskt».

Lårbenet fig. 356 af den ena Spy-människan, 357 af modärn belgare; omkring 1/4 naturlig storlek (efter Fraipont).

Som redan förut påpekats, var hos urmänniskorna
hjärnskålens rymdinnehåll (alltså ock hjärnan)
mindre i förhållande till den öfriga kroppen än
hos den nutida mänskligheten. Då nu det som är
i behåll af dessa urmänniskor, d. v. s. delar
af skelettet, i flera afseenden så starkt afviker
från nutidsmänniskan, kunna vi utan tvekan antaga,
att äfven några af de oss obekanta mjuka delarna
(inälfvor, muskler, sinnesorgan m. m.) ej voro
fullt öfverensstämmande med de modärna människornas.

Af det föregående framgår också på det klaraste, att i
flertalet af de karaktärer, genom hvilka urmänniskan
skiljer sig från andra nu lefvande och utdöda
människor, närmar den sig eller rentaf öfverensstämmer
den med de människolika, de antropomorfa aporna. Detta
är det resultat, till hvilket alla hittills bekanta
fakta fört oss.

Hålla vi oss till en början tills kraniet så kunna
vi med afseende på de i det föregående behandlade
punkterna fastslå:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>