- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
55

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De första åren af min tjänstgöring som präst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S5

Resan är skildrad i mina »Reseminnen från
Egypten, Sinai och Palästina», hvarför jag här förbigår den
och fortsätter skildringen af mina lefnadsminnen från
återkomsten till hemlandet.

När jag i midten af Juli 1860 återkom till Sverige,
vistades mina föräldrar och min yngste bror i Visby
för sommaren. Jag lämnade därför i Kalmar »Svea»,
med hvilken ångbåt jag rest från Lubeck, och for med
en mindre båt till Visby.

Jag hade icke på länge sett några druckna
människor eller hört svordomar, När jag stigit i land i
Kalmar och i sällskap med en engelsk dam, Miss
Watson, och hennes adoptivdotter, en fjortonårig
ma-ronitflicka, kommit till hotellet, mötte jag några
halffulla, som svärjande kommo ut från källarsalen och
sade några opassande skämtuttryck åt damerna, hvilka,
totalt okunniga i språket, tyckte att herrarne föreföllo
särdeles vänliga och tillmötesgående. Jag blef
underlig till mods att mötas af sådana landsmän så fort jag
åter beträdt Sveriges jord. Superiet är vårt lands
förbannelse och svärjandet följer det i spåren.

Ombord på den ångbåt, hvarmed vi följande dag
mot aftonen lämnade Kalmar, voro bland passagerarne
åtskilliga yngre herrar, som tillbragte aftonen vid
punschbordet och hade för sig åtskilligt ohöfviskt tal.
På natten fingo vi frisk sjögång, och som jag låg i
den allmänna herrsalongen, fick jag vara vittne till
nämnde herrars sjösjuka. De voro ej så morska nu
längre, utan företedde en rätt ömklig syn. Jag kan ej
neka till, att jag tyckte det var tämligen rätt åt dem.

Vi anlände till Visby tidigt på morgonen. Mitt
hjärta klappade af glädje och längtan, då jag gick att
leta reda på mina kära föräldrars bostad. Jag hade
ej kunnat säga dem dagen för min ankomst, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free