- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
72

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Blasieholmskyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

ket nöjda åt resultatet och förklarade kyrkan vara
särdeles hållfast. Detta skedde i December 1867.

Dagen nalkades, då templet skulle öppna sina
portar till gudstjänst första gången. Det skedde den 12
Januari 1868. Tillströmningen af mäniskor var rent af
oroväckande, men allt aflopp lugnt och stilla, och ingen
blef skadad i trängseln, tack vare den goda ordning, som
upprätthölls dels genom kyrkans sju vaktmästare, dels af
några pålitliga, lugna vänner i spetsen för en liten
skara extra vaktmästare, som jag antagit för
tillfället.

Akten inleddes därmed att en utvald kör afsjöng
Wennerbergs komposition öfver Davids 24:de psalm:
»Gören portarna höga och dörrarna vida, att Ärones
Konung må draga därin» etc. Sedan trädde pastor
primarius för altaret, biträdd af flera af Stockholms
kyrkoherdar, höll ett invigningstal och förrättade
invigningen efter handboken. Därpå följde högmässan.
Rektor Steinmetz och lektor Norrby gjorde
altartjänsten och jag predikade. Jag hade haft en svår
and-täppsattack, som räckt i fjorton dagar, under hvilka jag
ej kunnat gå ut. Min käre svärfar, som var i staden
och tjänstgjorde som assistent vid invigningen, hade
lofvat predika, om jag blifvit förhindrad af mitt
illamående. Men det gick för mig, fast talet icke blef
långt — och långa predikningar äro dessutom icke i
min smak. Man bör predika så, att folk vilja höra
mera, och ej så, att de känna sig tacksamma öfver att
det ändtligen tog ett slut.

Verket var fullbordadt. Templet stod där på sin
berggrund. För första gången sjöng församlingen till
Guds pris vid ljudet af dess orgel och lyssnade till det
ord, som ljöd från dess predikstol. Templet skall falla
en gång, men oförgängliga äro alla de lefvande tem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free