Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii7
henne några råd, hur hon skulle lindra
kväfnings-attackerna. När vi talat härom en stund, sade jag:
»Det är dock godt att vi hafva Gud att få vända
oss till för att få hjälp både i lekamlig och
andlig nöd.»
»Ack, det lönar inte mödan», svarade hon.
»Ja, jag hörde», nämnde jag, »att ni nyss sade:
’Det finnes ingen Gud.’ Men jag för min del tror
och vet, att det finnes en Gud.»
»När man råkar i nöd af alla slag och icke ser
någon utväg att hjälpa sig igenom svårigheterna»,
svarade hon, »så kan man icke annat än blifva
öfvertygad om, att det icke finns någon Gud. Den här
hustrun, hvars man är arbetare, bor jämte sina barn i
samma lägenhet som jag, och som vi nu icke kunnat
betala hyran, så äro vi uppsagda till afflyttning, och
jag är just nu på väg till landshöfdingen för att bedja
honom, att vi icke blifva vräkta i dag, utan få bo kvar
några dagar, till dess vi kunna skaffa oss en annan
bostad.»
Jag svarade henne då, att jag hoppades hon skulle
få hvad hon begärde, och att saken måtte kunna reda
sig. Efter en stund frågade jag henne:
»Går ni aldrig i kyrkan och hör Guds ord?»
»Nej, det gör jag aldrig mer», svarade hon», jag
föraktar alla präster, ty de verka blott för sin egen
vinnings skull.»
Vi närmade oss nu slussen, där vi skulle lämna
ångspårvagnen, men som jag gärna ville råka den
stackars kvinnan en gång till, sade jag:
»Vill ni komma till mig, sedan ni talat vid
landshöfdingen, så skulle det glädja mig, och jag kan då
få veta hvad han svarat.»
Hon såg helt förvånad ut och sade, att hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
