Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iig
En tid därefter fick jag bud från henne, att hon
låg sjuk. Jag besökte henne i hennes hem, en stuga
i Årsta dal utanför Skanstull, och hon var vänlig och
lät mig tala om Herren Kristus.
Sedan såg jag henne en gång i Blasieholmskyrkan,
och när jag fick se henne där än en gång, skickade jag
vaktmästaren till henne efter gudstjänstens slut och
bad henne komma in i sakristian. Jag frågade då:
»Går ni i kyrkan numera?»
»Ja, det gör jag», svarade hon.
»Tror ni då, att det finns en Gud?» frågade jag.
»Jag tror allt hvad pastorn säger mig, ty Gud
har sändt pastorn i min väg.»
Vi råkades sedan då och då under ett par år, och
hon talade med glädje om sin Herre och hans stora
nåd. Hon kände och bekände synd och otro och
fröjdades öfver, att Gud för Kristi skull förlåter synd, så
att han icke mer tänker därpå.
Hon var fortfarande mycket klen och blef mer
och mer beredd på att gå till sin Herre.
Hon dog oväntadt hastigt, men afsomnade i frid.
Som hon uttalat den önskan, att jag skulle jordfasta
henne, gjorde jag det, och den stunden glömmer jag
icke. Jag mindes då så väl, när jag såg henne första
gången och hörde hennes förnekande af att det fanns
en Gud, och nu kunde jag vid hennes jordfästning för
hennes anförvanter och andra närvarande vittna om
Guds makt att göra sig känd af dem, som icke känna
honom, och frälsa det, som var förtappadt. Frid öfver
hennes minne! Ära vare Gud!
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
