Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’5i
när jag hafver dig, frågar jag efter himmel och jord
intet; om mig än kropp och själ försmäktade, så är
du dock mitt hjärtas tröst och min del.»
Hon var till välsignelse för många af sina
bekanta och släktingar, på hvilka hon inverkade både
med ord och handling. När de sågo, huru hon kunde
fröjdas i sina lidanden, funno de att hon ägde en kraft,
som de saknade. Ja, när man ser en sådan stark tro
uppenbara sig hos andra, så känner man svagheten i
sin egen. Men å andra sidan sedt, då man finner hur
Herren kan uppehålla och hjälpa de sina i striderna
och i dödskampen, så får man den förhoppningen, att
Herren äfven skall hjälpa en själf; som en diakonissa
sade till mig för en tid sedan: »När jag ser vid
dödsbäddar, hur Herren uppehåller de sina i deras sista
strider, hoppas jag, att han så skall göra äfven med mig.»
Den sjuka unga frun hade dock en kamp att
utstå. Hon meddelade mig ofta under sina samtal, att
hon ibland plågades af störande tankar. Satan anfaller
med särskild ifver just dem, som slå honom kraftigast
tillbaka. Ofta slutade just de stunder, då vi talat om
sådana frestelser, med hennes varmaste tack och lof
till Herren, och hennes tro tycktes vid hvarje sådant
tillfälle växa i kraft och segervisshet.
Hon undrade ibland, hvarför Herren dröjde. Men
då jag nämnde, att Herren själf bestämmer dag och
stund samt att han här fostrar oss för evig härlighet
och att vårt korta, timliga lidande föder i oss en
fullkomlig härlighet, så fröjdade detta hennes hjärta, och
hon ville stanna här i lidandet så länge Herren
behagade. På detta sätt höll hon ut in i det sista.
På skärtorsdagen, då hon var mycket svag och
klen, talade vi om, att’ Herren kanske skulle kalla
henne hem på sin dödsdag. Hon lefde dock öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
