Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Theoretiska Delen - 5. Waragtigheten af Människjornas Lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cheoretiska Delen. A.r
“allla Äboer wid wägen kände den underbare
Gubben, och ibland dem war ingen som ej älskade honom.
Den Sorglöse är den Caractere, med hwilken alla
Människjor bäst och hälst förlikas; och just det war han
i högsta Grad. Han hade sina egna Nycker, men de
roade; och hela Trakten tycktes hafwa lidit en gemensam
Förlust, när Döden borrtryckte honom“. *
“För hwart Hus, för hwarje Koja wid wägen
hade han sin egna Hälsning, som altid war afpassad för
Personen. Intet af hans Talesätt förtörnade, ty man
uptog dem så, som han mente dem; så hette det:
“Nobs menar intet ondt.. ;
Skört up“! war hans Ord, när han gick förbi
Mjölk-stället; hwarpå de rödblommiga Flickorna
swarade: “lycka til god Spasergång, Mästare“! Gick han
förbi hos Skräddaren, så sade han med en wälment
Hufwudets böjning: “Putsa Ljuset“! och Swaret blef:
“Wänta, gamle Skalk“! Wid Poppelhofwet bultade
han på Hund-kojan, och flägtande med Swansen
fägnade honom de menlösa Djuren. Wid Prästgården tog
han af sig Mössan, och söng altjämnt et andägtigt: “A-
men“! Det war blott et enfaldigt twåstafwigt Ord;
men det förklarade hela den gode Mannens Wördnad
sör Religionen. ;
a“Knapt kunde Rägnet afhålla honom isrån denna
sin Wandring; äfwen då spaserade han i Tankarne til
Highgate. Hon köewandlude nämligen sina twå Stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
