Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om fågelboet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en annan sak förut, när han inte hade något,
som var hans eget. Kärleken till de små och värnlösa, som
det har blivit varje litet barns uppgift att lära de stora,
farliga människorna, kom över honom och gjorde honom
tveksam.
Han ville stundom slunga hela boet i floden, ty han
menade, att det är gott för dem, som få dö utan sorg och
synd. Skulle han inte rädda de små undan rovdjur och köld,
undan hunger och livets mångahanda hemsökelser? Men när
han tänkte så, kom sparvhöken susande rätt ner mot boet för
att förgöra ungarna. Då grep Hatto den djärve med sin
vänstra hand, svingade honom runt över sitt huvud och
slungade honom med vredens makt ut i floden.
Den dag kom, då de små voro flygfärdiga. En av ärloma
arbetade inne i boet för att knuffa ungarna ut på kanten,
medan den andra flög omkring, visande dem hur lätt det
vore, om de blott vågade försöka. Och då ungarna envisades
med att vara rädda, foro de båda fullväxta åstad, visande
dem sin allra vackraste flygkonst. Sprittande till med
vingarna, flögo de fram i långa bukter, eller ock stego de
rätt upp som lärkor och höllo sig stilla i luften med häftigt
dallrande vingar.
Men då ungarna alltjämt envisades, kunde Hatto,
eremiten, inte låta bli att blanda sig i saken. Han gav dem en
varlig knuff med tummen, och så var allt avgjort. Ut foro
de fladdrande och osäkert, piskande luften som läderlappar,
sjönko, men höjde sig, fattade vari konsten låg och använde
den till att så snart som möjligt nå boet igen. Föräldrarna
kommo stolta och jublande ner till dem, och den gamle
Hatto smålog.
Det var han, som hade gjort slag i saken i alla fall.
Han undrade nu på allvar om det inte kunde finnas någon
undflykt för vår Herre.
Kanske, när allt kom omkring, att Gud Fader höll denna
jord på sin högra hand som ett stort fågelnäste, och kanske
han hade kommit att hysa kärlek för alla dem, som där
bygga och bo, för alla jordens värnlösa barn. Kanske han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
