Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sju dödssynderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SJU DÖDSSYNDERNA
den eden, att den, som blev sviken av den andre, skulle döda
sig på dennes bröllopsdag. "Så att i dag dödar sig min
älskade", sade bruden. Och hon sjönk samman i sin
eländighet och låg tiggande vid brudgummens fötter. "Låt mig gå
till honom, innan han hinner att göra det!"
Då var det en sådan makt i kvinnans sorg, att fastän
hennes man tänkte: "Låter jag henne gå till den, som älskar
henne, så ser jag henne aldrig mer", så besegrade han sig
själv och sade: "Du må göra, som dig synes."
Då stod hon upp och tackade honom under tårar. Därpå
gick hon in i salen till bröllopsgästerna, som stod vid sina
platser utmed de dukade borden och ivrigt väntade på
måltiden, för de var mycket hungriga efter den långa ritten och
den långa mässan.
"Gode herrar och fruar", sade bruden till dem, "jag måste
säga er, att jag med min mans tillåtelse denna kväll går
bort till min käraste. För han ämnar döda sig denna dag,
därför att jag är honom otrogen. Nu vill jag gå och säga
honom, att jag har blivit tvingad. Undren inte därpå, att jag
går själv, för i sådant ärende kan man inte finna brev eller
bud, som är säkert nog. Men eder ber jag: äten, dricken och
våren lustiga, medan jag är borta! För jag kommer åter,
när jag har räddat min kärastes liv."
Men alla bordsgästerna grät, då hon förtaide om den
sorg, som hotade henne, och svarade henne: "Ingalunda vill
vi äta och dricka, medan du har sådan sorg. Gå du, och när
du kommer åter, ska vi börja måltiden." Och de gick bort
från borden.
När bruden vandrade över borggården, var det stort larm
borta vid stekarehuset. För en småsven hade skyndat till
köksmästaren och ropat till honom, att måltiden inte skulle
äga rum på flera timmar. Och köksmästaren hade bedrövats
vid tanken på sina stekar och rätter, som nu skulle fördärvas.
Ett lispund smör kastade han i elden, och en korg ägg
krossade han mot stengolvet, därpå vräkte han omkull
små-svennen över tröskeln och stod över honom med den stora
kvasten lyftad till slag.
Men när bruden kom ut på borggården, bad hon honom
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
