Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarinnans kassakista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågar dem om de har sett skrinet, säger de, att skeppsbrutna
sjömän, som är i livsfara, alltid ser skrinet simma framför
dem på vågen, till ett tecken att de inte ska vara i
förtvivlan för hustru och barn, om de skulle komma att lämna
dem.
Men dessa är de enda, som har sett skatten, annars har
ingen kommit den så nära, att han har kunnat räkna den.
Och ni vet, medborgare, att kejsarinnan inte sade till någon
hur mycket den innehöll. Men om ni tvivlar på hur nyttig
den har varit och är, så ber jag er fara ut till havet och se.
Där har varit ett grävande och byggande alltsedan, och havet
ligger nu kuvat under vågbrytare och damm och gör ingen
skada, och det finns gröna ängar på insidan om dynerna
och badställen och växande städer åt havssidan. Men för var
fyr, som har blivit rest, och var hamn, som har blivit rensad,
för vart skepp, som har börjat byggas, och varje damm,
som har blivit uppkastad, har man alltid tänkt: ”Om inte
de egna pengarna räcker, då får vi hjälp av vår nådiga
kejsarinna Maria Teresia.” Men det har bara varit som en
sporre, de egna pengarna har alltid räckt.
Ni vet också, att kejsarinnan inte sade var skatten befann
sig. Var det inte välbetänkt, medborgare? Någon har den i
förvar, men inte förr, än alla har beslutat sig för att dela
den, ska den, som förvarar skatten, framträda och omtala
var den finns. Därför vet man, att varken nu eller i
framtiden ska den bli orättvist fördelad. Den är lika för alla.
Var och en vet, att kejsarinnan tänker på honom lika mycket
som på hans granne. Det kan inte bli tvister och avund
bland folket där ute som på andra ställen, då det bästa är
gemensamt.
Biskopen avbröt pater Verneau.
— Det är nog, sade han. Hur gjorde ni avslutningen?
— Jag sade dem, sade munken, att det var en stor olycka,
att den goda kejsarinnan inte också hade kommit till
Charleroi. Jag beklagade dem, därför att de inte ägde hennes
kassakista. Med de stora ting, som de hade föresatt sig att
utföra, med det hav, som de hade att binda, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
