Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1909
General förutsäger mordet.
ag |
EA bantad War STARR
Ha I ap f adde!
GR
Peda HA ER Ak RAL Meri
på
idag VE JA
TEN
(6)
Ved 3 Jrras hear
och La bar a LA
A ta ALA 2
NAS BON
Å ÅA SG
SA Än a KA ar
GV
Lot Feel ES
Lag Fen
Akll (0
SR bavnibe
Jekoa Ao
saa
Ett brev av Hjalmar Wång.
Ungsoeialistisk demonstration vid Hjalmar Wångs grav.
Agitatorn Ernst Holmén anhållen för uppmaning till våldsdåd.
— En bageriarbetare, som drar fram en laddad revolver,
arresterad.
En ungsocialistisk demonstration, som torde få rättsligt
efterspel, ägde rum den 11 juli vid Hjalmar Wångs grav.
Agitatorn Ernst Holmén höll här ett tal vari han tämligen oförtäckt
prisade Wångs död. Han blev omedelbart därefter anhållen,
jämte en bageriarbetare Karl Emil Hjalmar Fahlström, som
fällt hotfulla uttryck mot en person vilken varit vittne till
demonstrationen och som sökt ge en revolver åt Holmén sedan
denne blivit anhållen.
Sedan vi sett Wångs öde — så ungefär föllo talarens ord —
skall vår kamp mot förtrycket bli bittrare än förut, ty det var
det hat samhället ingav vår kamrat som drev honom i döden och
som kom honom att ge döden åt en annan, en representant för
förtryckarna. »Vi räcka varandra handen på att utkräva hämnd».
Talaren frambar ett tack till Wång för »vad han gjort» varefter
han avslutade sitt tal med att utbringa ett leve för Hjalmar
Waångs förhånade och smutskastade minne.
Efter ett fyrfaldigt hurra nedlades på graven en krans med
röda band, på vilka lästes »Med kamratlig hälsning». På bandet
lades sedan ett exemplar av Brand.
Holmén torde bli åtalad för prisande av brottslig handling
och uppmaning till våldsdåd.
Då general Björlin förutsade general Beckmans mord.
Generalen, som ligger sjuk i Varberg, är sanndrömmare.
Natten mellan fredagen den 25 och lördagen den 26
juni — general Beckman mördades, som bekant, vid halv
12-tiden på lördag kväll — började plötsligt Beckmans
namn förekomma i generalens yrseltal. Upprepade gånger
klagade han över att det var någon som ville göra Beckman
illa — sjuksköterskan förstod först inte vem han menade,
men slog upp en statskalender och fick klarhet i saken.
Den natten lyckades hon emellertid lugna generalen, och
han fick efter en stund ro.
Även under lördagens lopp, då general Björlin var fullt
klar och redig, kände han på sig att någonting var i
görningen. Han nämnde då inga namn, men försäkrade flera
gånger att det händer något ruskigt i Stockholm i dag.
Så kom kvällen. Generalen blev åter, såsom alltid på
nätterna, oredig, och samtidigt inställde sig oron, fastän
nu mycket starkare än kvällen förut. Vid 9-tiden lade han
sig till vila. Han slumrade av för ungefär en halvtimme,
men väcktes åter av samma oförklarliga oro, som nu växte
för varje minut.
Att ligga till sängs blev honom nu omöjligt. Han steg upp,
och iklädd nattrock började han vandra av och an i rummet.
Allt ängsligare talade han om Beckman: han hade klart
för sig att han själv befann sig i Stockholm och att det
gällde att skynda till den hotade vännens hjälp. Flera
gånger sprang han ut och ville öppna tamburdörren, en
gång hann icke sjuksköterskan hejda honom förrän han
redan öppnat dörren, slängt av sig nattrocken och börjat
stiga ned för trappan.
Fram mot 11-tiden nådde nervositeten sin höjd.
Plötsligt utropade han: — Hör inte syster hur skotten smälla.
Då sjuksköterskan försökte lugna honom blev han häftig
och otålig och fortsatte retad:
— Ser då inte syster röken efter skotten? Jag såg hur
de sköto Beckman. Ser ni inte hur blodet rinner ned på
gatan?
Hela natten tillbragte generalen sedan i samma
överretade tillstånd. Han fick inte en blund i sina ögon och
kom i sin yrselfantasi åter och åter tillbaka till mordet.
Först vid 6-tiden på morgonen fick han en stunds ro.
Då han vaknade var han åter klar och redig. Men minnet
av nattens syner stod ännu kvar, och han sade till
sjuksköterskan:
— Syster skall få se att general
Beckman blivit skjuten.
Vid 9-tiden kom tidningen. Sjuk- |
sköterskan rev i tamburen upp bladet
och läste till sin häpnad telegrammet |
om mordet. Generalen begärde genast |
tidningen och konstaterade nästän
högtidligt sin sannspådom:
— Nu står det i tidningen att
general Beckman blivit mördad.
General G. Björlin.
717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
