Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1909
Violin och panflöjt.
Fredrik Vetterlund.
I Gråbergsland
Fredrik Vetterlund
Stockholm
Wahlström & Widstrand
. tillägnade
och andra dikter Gud, Eva och härr Bourgeois
av av
skaplighet
Nidvisor och solsalmer
Ture Nerman
Vinjetter av Einar Nerman
Jag tror på själens lust
och köttets obotliga säll-
Ture Nerman.
I GRÅBERGSLAND.
Din långa natt, november, tog
slut, och dagen höjde
sitt svårmodsöga tövande, en vilad
sjukling lik,
och åter lågt därnere över
furubrynet dröjde
himlens ljusgrått stilla tonande
musik.
Men denna morgon sällsamt sitt
lugn i själen lade.
På vägen där jag vandrade, som
blötts av skurens slag,
det var mig som om livet självt
bakom mig jag hade.
För första gången kände jag dess
vinterro i dag.
Min ungdoms granna purpurbild
blev fjärran och borta
...men Thules vintersky var kvar,
så läkande ljus och mild,
och gav mig äntlig lisa, att jag
kommit till korta
i mången strävan, där min dag
var ute och förspilld.
Den glädje, som jag kände nu,
var vilande enslig
mot den jag känt i livets sorl och
majdagar blå.
Den var en ton i sinnet blott, en
drömbild tunn och spenslig,
var Gråbergslandets egen blick i
vinterns stilla grå.
Och sorg, som fordom stormat
genom vårens vita häggar,
så dämpat fjärran hördes ur
hjärtats djup ibland,
som från ett dolt piano igenom
många väggar,
spelat sorgset själfullt utav en
okänd hand.
Välkommen då, min vinterdag!
Snart skymmer det; jag tänder
min lampa, som skall lysa i den
mörka bygden ut.
Välkommen, själens ensamhet!
Jag vet vad du sänder.
Den gamla visan Aldrig mer, den
sjöng du mig till slut.
3
118
HÄRR BOURGEO0OIS —
så kommer ni där igen
rödnäst och istermagad,
flåsfet och melankolisk,
och domderar —
Men vad är ni, min härre?
Vad kan ni?
Ni orkar ju knappast lyfta
er gula patriotdryck
mot tapeternas flottiga,
grågredelina rosor.
Vad duger ni till?
Kan ni stå på händerna
och slå kullerbyttor —
kan ni längta och drömma,
sjunga och jubla —
kan ni skratta gudaskratt
och dikta röda kärleksvisor?
Nej — ingenting kan ni,
som en människa ska kunna,
Ni kan ju inte ens slå en frivolt.
För magens skull.
Härr Bourgeois —
vi ä några stycken ungdomar,
som ha beslutat
enhälligt
med acklamation
att avskaffa er
och skapa den nya människan
det värkliga gudsbelätet.
Men vi blir allt fler.
Här ska valsas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
