Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1910
Giljotinen för första gången i bruk.
Svea hovrätt och Högsta domstolen bekräfta dödsdomen. Ander vägrar att begära nåd.
Ander vill icke ha nåd.
Till konungen.
Som eders kongl. maj:ts högsta
domstol fastställt underrätternas utslag,
varmedelst jag dömts för rån att mista
livet, motser jag nu döden som en
befriare.
Långholmen den 7 oktober 1910.
Johan Alfred A:son Ander.
Giljotinen första gången i tjänst.
Vid Anders avrättande blir det första
gången giljotinen eller fallbilan kommer
till användning. Förut begagnade man
sig, som bekant, av den enkla bilan,
eller bödelsyxan, en anordning som
dock satte ofta alltför stora krav på
skarprättarens nerver och säkra öga.
Så t.ex. hände när den s.k.
Yngsjömörderskan skulle avrättas att
skarprättaren högg fel första gången och
först vid andra hugget lyckades skilja
huvudet från kroppen.
Den svenska fallbilan är importerad från Frankrike.
Den stod ganska länge i tullen, emedan man inte visste
enligt vilken taxa den skulle behandlas. När den slapp
genom tullen placerades den på länscellfängelset, men där
ville man inte ha den, varför den till slut hamnade på
Långholmen. Där finns den nu i ett skjul, inpackad i
lårar. Den har dock flera gånger varit uppsatt, och
skarprättaren, hr A. G. Dalman, har konstaterat att den
fungerar till belåtenhet.
Anders avrättning.
Professorn i histologi vid Karolinska institutet i
Stockholm Emil Holmgren och professorn i anatomi vid
Upsala universitet Johan August Hammar ha hos
överståthållarämbetet gjort hemställan om tillstånd att
omedelbart efter Anders avrättning få verkställa
obduktion å hans döda kropp.
Dödsdomen över Ander verkställd.
Avrättningen skedde onsdagen 23 november kl. 8 1. m.
Förre källarmästaren Johan Alfred Andersson Ander,
som dömts till döden för rånmordet vid
Malmtorgsgatan den 5 sistlidna januari, avrättades på
onsdagsmorgonen kl. 8 å Långholmens fängelsegård. Han gick till
giljotinen utan att ha avlagt bekännelse och med fullt
bibehållen fattning.
Närvarande vid exekutionen voro följande tolv personer:
chefen för centralfängelset på Långholmen, major
Wollin, chefen för kronohäktet där, vice häradshövding
Giljotinen.
Orstadius, notarien i
överståthållareämbetets kansli, Anton Boalt,
magistratens utsedda representant, rådman
Sörensen, allmänna åklagaren i målet
mot den dömde, stadsfiskal Lidberg,
den dömdes försvarsadvokat, notarien
Blom, fängelsepredikanten på
Långholmen, pastor Ernberg, predikanten
vid rannsakningsfängelset d:r R.
Brandel, fängelseläkaren på Långholmen,
d:r Sällberg, professor J. A. Hammar,
Upsala, d:r J. Almqvist och professor
J. V. Hultkrantz, Stockholm.
Generaldirektör Almqvist var icke såsom
påståtts närvarande.
Giljotinens första användning.
Aftonbladet intervjuar
skarprättaren Dalman.
Ånder ville tala men fick ej.
På onsdags morgon i god tid begav
sig så skarprättare Dalman med sina
tre söner, den äldste 30 och den
yngste 17 år gammal, åter ut till
Långholmen.
Själv stannade hr D. jämte ene sonen vid schavotten,
där k. m:ts dom över Ander upplästes av notarien Boalt.
De två andra sönerna mötte den dödsdömde, då denne
trädde utanför fängelsets väggar.
Ander föreföll lugn och säker, berättar hr D. vidare,
och hälsade ett klart och tydligt god morgon och gick så
med fasta steg den cirka 75 meter långa vägen fram till
avrättningsverktyget.
När han så kom fram till giljotinen, mönstrade han
denna några ögonblick och yttrade därpå:
»Jag skulle vilja säga några ord. Får jag det?»
Vad han ville säga, ja, det vet ingen, ty han fick icke
föra fram, vad han hade på hjärtat, eller kanske blott
på läpparna. .
Utan motstånd lät han så lägga sig upp i
avrättningsbrädan.
Först då förmärkte de biträdande någon skälvning hos
delinkventen. Fasan för det ohyggliga slutet syntes ha
fattat honom, och de yngre avrättningsbiträdena
fruktade, att han skulle komma att göra ett förtvivlat
motstånd och såmedels försvåra exekutionen och göra den
än ohyggligare.
Detta inträffade emellertid ej. Den dödsdömde
lugnade sig. Så drog skarprättaren i snöret, fallbilan
utförde sitt värv och skilde mördarens huvud från kroppen.
Det hela varade blott några ögonblick.
Obduktionen
ådagalade att Ander lidit av lungtuberkulos. I
tarmkanalen fann man en bit av en sönderslagen tallrik, som
bekräftar ryktet att Ander sökt begå självmord i fängelset.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
