Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1911
Som jag såg honom
där, den sista dag han
genomlevde, vill jag
minnas honom alla mina
dagar. Det var en
ståtlig vinterdag med hårt
vinande blåst och skyar
som tågande vita fanor.
Solen, blott stundtals
fördunklad,
starkt i det luftigt ljusa
sken in så
rummet, och vid sidan
av bilderna av två hans
käraste skalder, Burns
172
Sverige i sorg.
Sovgetåget lämnar Frödings bostad Gröndal på Djurgården.
Frödings begravning.
Den 12 februari.
Sedan Viktor Rydbergs död torde svenskarna icke
ha berörts så djupt av någon stor mans bortgång som
nu av Gustaf Frödings. Helt visst voro cirka 150 000
människor av huvudstadens befolkning i rörelse för
att bringa den avlidne diktaren en sista hyllning.
Jordfästningen i Klara kyrka, som var till trängsel
fylld av medlemmar ur huvudstadens litterära,
konstnärliga, vetenskapliga och politiska värld, förrättades
av professor Nathan Söderblom.
Likfärden till Uppsala blev ej mindre högtidlig,
och gravsättningen av stoftet å Uppsala kyrkogård
under skenet från studentkårens facklor och skalden
E. A. Karlfeldts gripande minnesord utgjorde en
värdig epilog till den ovanliga sorgehögtiden.
E. A. Karlfeldt talar vid graven på Uppsala kyrkogård.
och Goethe, såg jag och
betraktade länge Gustaf
Frödings vita huvud
vilande på kudden. Det
var ingen plågans syn;
hans amnletsdrag buro
ett uttryck av lugn
skönhet, av slutgiltig enhet
och ro, för vilket jag
ej kan finna annan
beteckning,
stät.
än maje-
Ur E. A. Karlfeldts tal vid
gravsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
