Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1911
Emigrationsutredningen.
Folklynnet och utvandringen.
Bristen på psykologi.
Två fakta giva förnämligast det svenska
folklynnet sin karaktär i våra dagar. Det
ena är, att vi svenskar älska och
intressera oss för naturen men icke för
människor. Det andra: att vi sakna
nationalkänsla.
xx &x
+x
Svensken intresserar sig aldrig för att
studera människor. Försök i ett sällskap
— icke att förtala en person, som är illa
omtyckt: detta skall naturligtvis ta skruv:
ej heller att oartikulerat höja till skyarna
en populär person: det skall följas av
lika oartikulerade instämmanden. Men
försök att lugnt och opartiskt, något
mera ingående analysera en persons
karaktär, vilken alla i sällskapet känna. —
Försök att utfinna både hans goda och
hans svaga sidor och huru man skall
kunna förklara deras förhållanden, till
varandra. Resultatet skall ofelbart bliva:
allmän tystnad. Och efter några
ögonblick skall någon i sällskapet taga upp
ett annat samtalsämne.
+ &x
LJ
Över huvud är det svenska
umgängeslivet icke av större intresse. Och huru
skulle det kunna vara annorlunda?
Svensken intresserar sig icke för politik,
knappast för konst, en obetydlighet för
litteratur. Han är över huvud icke mycket
road av att resonera. Och minst av allt
intresserar det honom att studera de
människor han har framför sig. Vad under
då, att i det svenska umgängeslivet en
så stor roll spelas av anekdoten och
punschen!
Svenskens brist på psykologi yttrar sig
också däruti, att han är värnlös mot
oförskämdhet. Vid varje mera oväntad och
ovanlig situation av människa mot
människa blir han förbryllad. I äldre tider
löstes en hel del dylika problem mycket
lätt: när oförskämdheten gick för långt,
slog man helt enkelt till. Men i våra dagar
när man inte får slåss!
Nu antydda egenskaper hos svensken
är en av dem som ligga allra klarast för
våra grannfolk. Och i rikt mått ha de
vetat begagna sig därav.
x +
+x
Bilaga XVI. Det svenska folklynnet.
Gustav Sundbärg.
Vi svenskar ha verkligen under senaste
tid begynt i någon mån älska vårt land.
Därtill har Turistföreningen i ej ringa
mån bidragit
Men när skola vi lära oss att älska vårt
folk?
x
»Lyssna till den granens susning,
Vid vars rot ditt bo är fäst.»
Ja väl, detta kunna nog svenskarna
lära sig.
Men att lyssna till de mänskliga
rösterna, till stämmorna från den svenska
kulturen, vid vars rot vårt bo sannerligen
också är fäst?
+ Xx
+
Den nationella hänförelsen, i förbund
med tidens alla bärande tankar, har
därute i Europa framtvungit stora
avgöranden, som i sin tur inneburit ett nytt
tillskott av kraft till folkandan.
Huru oändligt högt och omständigt ha
ej däremot de stora reformerna släpat sig
fram hos oss! Representationsfrågan
krävde femtio år, försvarsfrågan trettio,
den allmänna rösträtten fyrtio år. Och
när till sist en lösning framtvungits, huru
ofta har den ej skett »i trötthetens tecken»
utan att väcka någon segerns entusiasm
hos de segrande!
Ett tidevarvs härskande idé giver nytt
liv åt varje utvecklingsduglig strävan;
»Andarne vakna, och det är en fröjd att.
leva». Avsaknaden hos oss av tidens
bärande tanke, bristen hos oss på nationell
instinkt är det som gjort hela 1800-talets
historia i vårt land så färglös, så »grå».
Att vi stått utanför tidens starkaste
rörelse är det, som så av sig självt giver
dessa alltjämt återkommande intryck, att
vårt folk sover. Detta till trots för att
vi nog arbetat, vi också — i många fall
väl så mycket som andra folk,
I själva verket ha vi svenskar sovit
över nationalismens tidevarv. Hela vårt
arbete under denna tid bär prägeln av
att hava skett så att säga i sömnen.
+ +x
x
»Det bor oväld uppå framtids tunga,
och all förtjänst till slut sin krona har.»
Detta är sant — i ett fall på tusen.
I Sverige i ett fall på tiotusen.
+ +
x
Att hava gjort sitt folk någon nytta
är i andra länder åtminstone i någon mån
ett skydd mot förtal och hätskhet.
I Sverige är förhållandet snarast
motsatsen.
Över en mycket stor del av vårt folks
bästa män är den rätta gravskriften:
Hatad i livet, glömd i döden.
Huru oändligt mycket är ej glömt av
vad svenska män och kvinnor uträttat
av gagnande storverk, — saker som skulle
vara med tacksamhet ihågkomna hos
varje annat folk.
Någon gång griper man sig an med att
väcka något minne till livs, — såsom i
våra dagar Swedenborgs.
Men man får komma ihåg, att
initiativet härtill har utgått från främmande
håll, — engelskt och amerikanskt.
Då kan det nog vara förnämt att arbeta
på ett svenskt minnes återupprättande
även i Sverige.
+ +
+
Intet annat folk har väl någonsin
sjungit en annan nations folksång såsom
sin egen.
Men vi sjunga Finlands folksång såsom
vår. Och vi sjunga: »Vårt land är fattigt,
skall så bli» — vilket aldrig är sagt om
vårt land och ej passar in därpå.
Så har vår uppfattning förryckts.
Verkliga förhållandet kan nog vara, att
vårt folk är fattigt; men vårt land, det
är rikt.
+ +x
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
