- Project Runeberg -  Gustaf V och hans tid. En bokfilm / 1907-1918 /
221

Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maratonloppet.

Marathondagen vid de femte olympiska spelen,
söndagen den 14 juli, blev i alla avseenden lik sina
föregångare vid tidigare spel. Samma outhärdliga hetta som
i London, samma entusiasm för segraren och samma
oerhörda åskådaremassor som i London. Dagen blev
Sydafrikas. Först och främst därför att de hade ypperliga
representanter och för det andra därför att värmen
ställde de flesta av de övriga aspiranterna på segern
utom tävlan. Det blev icke en svensk förunnad att vinna
marathonloppet vid Stockholmsspelen, men det är
hedersamt nog att som Sigge Jacobsson vara bästa européen
i tävlingen.

Segraren vid målet.

Under valvet kommer en gestalt springande, med
släpande steg. Han är i grönt, alltså Sydafrika! Publiken
står upp, tusende hattar, näsdukar, flaggor, parasoller
vifta upp och ned. Segraren kan ännu inte fatta den
hyllning som bringas honom, han rätar på sig och ökar.
En funktionär störtar fram och kastar eklövskransen
kring hans skuldra. Ännu återstår ett hundratal meter;
nu veta alla hans namn: Mac Arthur! Hans ögon söka
fram emot målet, och han når det med väldigt
uppbjudande av energi. I nästa ögonblick kastar han sig
handlöst på gräsvallen, döv för bifallet som jublar omkring
honom.

Mac Arthur:

Jag bryr mig mindre om att det var jag själv som vann
än att det var Sydafrika. Nu komma de allt att bli glada
hemma.

Hettans offer.

Den svåra hetta som rådde under Marathonloppet
krävde dock, såsom ju var att förutse sina offer, bland
dem även vår kända svenska löpare Törnros, som
svimmade redan på bortvägen vid Järva och var oförmögen
att fortsätta. Även en böhmisk löpare, F. Slavik, är
intagen på Serafimerlasarettet till följd av solsting. En
serb och två ryssar blevo till följd av värmen »konstiga
i huvudet» och utgingo. För övrigt var manfallet stort
bland löparna. Ej mindre än 46 stycken gåvo upp
kampen och föredrogo att låta frakta hem sig i bil.

Marathonlöparen Lazaro död av solsting.

Den portugisiske Marathonlöparen Lazaro har avlidit
på Serafimerlasarettet. Läkarna förklara att han absolut
inte drabbats av överansträngning, men av solsting.
Lazaro var en ung man på 22 år, bosatt i Bemfica, en
förstad till Lissabon. Han var till yrket
automobilarbetare och efterlämnar därhemma mor och en ung maka,
som efter det han lämnat hemlandet fött en son.

Vid en minnesfest å Stadion för den döde
Marathonlöparen besökt av 23,000 personer, inflöto omkring
I7,000 kr. netto till Lazaros efterlevande.

Segraren Mac Avthur vid målet.

Bryter hovtjänst avtal?

I Stockholms Dagblad läses följande;

Det var efter den stora sångarfestens slut, lördagen den 13
dennes. En automobil, den jag förhyrt för hela dagen,
väntade mig och min: familj utanför Stadion, då en hovman,
tjänstgörande hos en av de kungliga, vid utgången från Stadion med
trug — enligt vad Stadionfunktionärer för mig intygat — tvang
chauffören att köra för honom, därvid han sade sig vara
ovillkorligen nödsakad att komma åstad för att bevista
kronprinsens middag. Han lär därvid yttermera ha förvärrat det
betänkliga i sitt hänsynslösa beteende genom att falskeligen för
chauffören efter dennes utsago, uppge att han erhållit min
tillåtelse till automobilens begagnande. Om han med dylik
anhållan vänt sig till mig, är det ganska säkert att jag villfarit
hans begäran. Men hans egenmäktiga, om översitteri och
likgiltighet för annan mans rätt vittnande tilltag och hans
missbrukande av sin rang i samhället till att häva berättigade
betänkligheter hos en man i tjänande ställning anser jag vara av
den art att det förtjänar den näpst som ligger i ett offentligt
uttalande.

Stockholm den 15 juli 1912.
Erik Leijonhufvud.

Innehavare av Nissafors fideikommiss.

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 11:46:13 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legustafv/1907-18/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free