Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1912
Döderhultaren.
En konstnär i trä.
Ur min självbiografi.
Jag kom till Sverige torkåret 68.
Och det blev en mycket långvarig
torka. Det var i Småland, som jag
föddes, och detta födelsemärke går
aldrig bort. D.v.s. ej i hela Småland
utan endast i Döderhults socken,
Kalmar län. Döderhult, som fått
sitt namn efter mig, är en bergig och
skogig bygd längs kusten, där det
endast växer lingon och bönder, och
där kulturen är flera århundraden
försenad.
Min uppfostran blev mycket
försummad, av mig själv. Jag gick
några år i Oskarshamns lägre
(mycket lägre!) allmänna läroverk, men
jag hade inte sinne för det jordiska.
Sedan roade jag mig några år, tjänte
världen och flärden rätt grundligt
och tänkte till slut ta över till
Amerika. Men jag hann ej längre
än till Malmö. Där tog pengarna
slut, jämte kofferten.
Vid den tiden blev jag nykterist,
vilket jag nu varit över 20 år. Men jag
avråder allvarligt från att följa mitt
fal (lura
Do dekal,
exempel. En nykterist har ingen
hälsa och ingen glädje av livet. Tacka
vill jag den tiden, när man nötte ut
Det anständiga brudparet hos fotografen.
238
två par byxor på hemväg från
krogen om kvällarna. Eller när man låg
och höll sig i gröngräset och var
rädd, att världen skulle välta.
Vad beträffar övriga förhållanden,
så vill jag omtala, att jag är stor
djurvän. Särskilt tycker jag om
djur som kunna ätas. Men jag kan
inte förstå, vad loppor och
likasinnade ha för livsuppgift. Kanske lika
stor som vi för resten.
Av människor älskar jag
kvinnorna mest. För människosläktet i
sin helhet har jag annars rätt liten
respekt. En tjock, lunsig syndare i
vadmalsbyxor och långskaftstövlar,
det är ju en utveckling bakåt, om man
tänker på en fiskmås till exempel.
I fråga om religion, så har jag
ingen sådan. Det behövs inte här
nere i Småland, här finns så mycket
religion och läseri ändå —
waldenströmare och annat patrask. Och
religion behöver man ju endast, när
man skall dö. Är man då odödlig så.
Rörande min konst, så vill jag ej
gärna tala i egen sak. Men jag
erkänner, att jag gjort många och
fula gubbar, i synnerhet fula. Att
de ändå hänföras till skön konst, är
ett mysterium.
Fingerkrok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
