Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1913
Anständighet och spårvagnsåkning.
SLV
( 2
Till redaktionen av Dagens
Nyheter!
Det är en sak ni borde påpeka för hr
Walden och spårvagnsbolaget, och det är
att fotstegen som man måste kliva på för
att komma in i vagnen äro alldeles för
höga för oss damer. Det är ju nästan
omöjligt för en dam som är något så när
hyggligt klädd att stiga på en spårvagn utan att
erfara en stark känsla av obehag. För det
första måste man ju vara en riktig akrobat
för att kunna ta ut steget i en modern
kjol, och då riskerar man att spränga
den, även om den är alldeles ny. Och
dessutom är det sannerligen inte behagligt
för en dam som i övrigt vinnlägger sig
om ett juste uppförande att hennes kjol
kavlar upp sig så att benet blir synligt,
ofta ända upp till knäet. Ty råkar hon
ha alltför tjocka eller magra ben, så
kunna de älskvärda herrarna på bakre
plattformen naturligtvis inte hålla sig
för skratt. Och råka hennes ben
verkligen vara vackra och välformade, då
titta de menande på varandra, precis
som de ville säga: Jo, den där vill allt
bra gärna visa hur välskapad hon är!
Intetdera är vidare behagligt för en dam
som helst vill slippa att väcka
uppmärksamhet alls — åtminstone vad hennes
fortkomstledamöter beträffar. Därför
vore jag tacksam om redaktionen ville ta
upp denna fråga och anhålla att
fotstegen på spårvagnarna bli sänkta, och
det snarast möjligt. Ty annars är jag
rädd att stockholmsskorna så
småningom förlora all blygsafnhet och komma att
hitta på det ena sättet efter det andra
17—0616862.
att exponera sina fortkomstledamöter
och andra kroppsdelar. Ty, uppriktigt
sagt, finns det nog åtskilliga damer,
som alldeles icke tycka att det är
otrevligt med de höga fotstegen, utan
tvärtom. Till dem hör emellertid icke
undertecknad, som ber få teckna sig
Allvarlig dam.
Till Allvarlig dam!
Ehuru jag måste erkänna att jag ej
är fullt på det klara med huruvida
Allvarlig dam verkligen menar allvar
eller om hennes opus är avsett att vara
ett tämligen uddlöst skämt med det
kön som i länge sedan svunna tider
erhållit benämningen det svaga, känner jag
mig dock manad att med anledning av
hennes insändare besvära redaktionen
med införande av några rader i frågan
om Anständighet och spårvagnsåkning.
Det är visserligen sant, ja, alltför sant,
att anständigheten sättes i fara då
modernt utstyrda damer skola bestiga en
spårvagn, men kan det väl ligga en skymt
av rättvisa i att lägga skulden för detta
uppenbara missförhållande på vårt från
allmänhetens synpunkt i allo
aktningsvärda spårvägsbolag? Nej, vems är felet
om en man av gamla stammen, som ej
fått sina anständighetsbegrepp förvända
genom onestep och andra moderna
påhitt, med blygsel måste vända sitt
ansikte bort när han ser en modedocka
anstränga sig att i en kjol, som endast
har namnet gemensamt med forna tiders
plagg med detta namn, söka klänga sig
upp på en spårvagn? Jo, förvisso de
damers, gamla och unga, som trotsande
såväl sunda förnuftets som blygsamhetens
lagar, icke akta för rov att iföra sig plagg
som långt ifrån att dölja kroppsformerna
enkom synas skapade för att göra dem
så iögonenfallande som möjligt. Det vill
sannerligen en god portion fräckhet till
för att i detta fall anklaga
spårvägsbolaget, en fräckhet som för övrigt passar rätt
väl ihop med en kjol av det slag
»Allvarlig dam» tycks bära. Spårvägsbolaget
bör alltså ingalunda sänka fotstegen till
Den nya, till patent anmälda
Hattnålen Rekord
kommer att i den närmaste framtiden
tillhandahållas allmänheten.
Hattnålen Rekords fördelar äro: den
sticks icke, den skyddar huvudbonaden
och håller den väl fast på huvudet,
den kan ej förloras.
AS
vagnarna — snarare kunde det då vara
skäl att höja dem, så att de personer av
kvinnokön som icke vilja iföra sig
praktiska och anständiga kjolar alldeles icke
vore i stånd att tränga sig in i vagnarna.
Men måhända är en sådan reform
olämplig med hänsyn till de många
gamla och svaga personer som trafikera
spårvagnarna. Däremot skulle det nog
ej vara ur vägen att på annat effektivt
sätt bekämpa de snäva kjolarna. Hur
vore det t. ex. om unga och medelålders
män sammanslöte sig i en förening vars
medlemmar alla högtidligen lovade att
aldrig gifta sig med en dam som de sett
uppträda i en kjol, snävare än vad
anständigheten medgav? Idéen förtjänade,
enligt min åsikt, att på fulla allvaret
dryftas. Ty vad som kan göras för att
hejda de unga, förr så tilltalande svenska
kvinnorna i deras förvandling till
utmanande, ja, ofta rentav vidriga
modedockor bör göras snart. Med största
högaktning. Allvarlig man.
Spårvagnskonduktör får en
hattnål i ögat.
Vågar man väl hoppas att denna så
sorgliga händelse, som visst icke är
enastående, skall öppna ögonen på
vederbörande och förmå dem att genom
förbud av något slag förebygga ett
upprepande av dylika olyckshändelser? I
Köpenhamn äro damerna helt enkelt
förbjudna att uppträda i spårvagn med dessa
livsfarliga attribut. Eja, vore vi där!
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
